De sista skälvande timmarna.

En högst personlig betraktelse över  valrörelsen i väntan på valresultatet. Jag har  som 2 miljoner andra redan röstat och inväntar valvakan med spänning.

Idag 19 september vaknar jag tidigt och känner i hela kroppen att idag avgörs färdriktningen för det samhälle vi ska leva i. Idag är dagen D. Valdagen.

Alla dessa opinionsundersökningar som pekar på en seger för alliansen hur tillförlitliga är de? Många, alltför många har varit osäkra ibland upp till 20 procent samtidigt som bortfallet varit extremt stort. Många avgör inte förrän i valbåset vilken röstsedel som ska stoppas i kuvertet och alltfler bestämmer sig sent.

Två scener med politisk underton.

En valtemperatur som håller på att slå i taket märkte jag på min vandring genom staden i går. På bron flockades alliansen med valarbetare i diskussion med varandra. Ingen tittade åt mitt eller andra förbipasserandes håll.  På torget höll socialdemokraterna valtal och valarbetare stod och samtalade med förbipasserande. Till min stora glädje fick jag en röd ros av arbetarkommunens ordförande. Även om jag redan röstat gillar jag som de flesta andra att bli sedd att vara någon man räknar med.

Valstugorna vid Rådhusplatsen.

Låter värmen från likasinnade strömma genom kropp och själ i en av stugorna  innan jag fortsätter min vandring hemåt.

Blunda för verkligheten

Väl hemma ser jag att kommentarsfältet på dagens inlägg fyllts med robotliknande kommentarer som spyr galla över Emelie och hennes sjuka mamma samtidigt med en uppmaning om att rösta på alliansen. Man får gärna ha andra åsikter om sjukförsäkringen men otidigheter och rena påhopp får inte utrymme.  Istället för att diskutera ett systemfel skjuts budbäraren. Det var ju det som också hände då läkaren som drabbats av stroke och nu jobbar 75% framträdde och berättade att han av arbetsförmedlingen uppmanats att söka heltidsjobb på Samhall.  Istället för självrannsakan klubbas budbärarna ner i ren fanatism. Sådant  skrämmer mig och gör mig livrädd för fyra år till med högeralliansen.

För mig har valet inte varit svårt.

Mitt idealsamhälle är ett rättvist, jämlikt, solidariskt  och klimatsmart samhälle, ett samhälle med plats för alla . För mig har valet inte varit svårt. Fyra år med alliansregeringen har visat på ökade klyftor och en hänsynslöshet mot sjuka och arbetslösa jag aldrig i min vildaste fantasi kunde föreställa mig. Och det där förbaskade jobbskatteavdraget som i nuläget fyllt min plånbok och  som på sikt kommer att leda till lägre löner och dyrare välfärd för alltför många.

Med det faktum att arbetslösheten   har stigit till över 8% , var tredje arbetslös är långtidsarbetslös ,  vi har en en ungdomsarbetslöshet som är bland de högsta i Europa och antalet anställda i välfärdssektorn minskat med över 30000 är det obegripligt om alliansen kommer att få ytterligare fyra år i Rosenbad.

Kommer valet i dag ge alliansen segern  med ytterligare urgröpning av välfärden blir skutan svår att vända om fyra år. Det är idag det gäller i morgon är det för sent!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Please follow and like us:

  14 comments for “De sista skälvande timmarna.

Comments are closed.