
Ett minne från i somras jag ser tillbaks på med extra glädje är promenaden på Tjurpannan i juli. Äntligen vågade jag testa att gå den rutt vi alltid tog innan mina knäoperationer. Den går över stock och sten, över klipphällar…
Det gick vägen. Hos ortopeden menar jag. Eller inte? Beror ju på hur man ser på beskedet att brosket på ena knäts insida inte finns kvar. Tomt. Aj,aj. Inte så underligt att det är svårt att hitta en sovställning som knät…