Det politiska landskapet byter skepnad.

Finns det någon som blir klok på det politiska spelet?

 Ett parti med rötter i BSS med fokus på invandrarfrågan  är på god väg att infria sin vision om att bli Sveriges tredje politiska parti.  Samtidigt har främlingsfientligheten minskat. Det är en ekvation som inte går ihop. Kanske har det att göra med att vi lever i ett samhälle som alltmer glider isär .   Historiskt har partier långt ut på högerkanten växt sig starka i kristider. Så också i nutid. Grekland är ett exempel på detta där nazister ökat sitt inflytande.

Märkligt kan tyckas att vi inte lär av historien. Andra världskriget och Hitlers Tyskland   borde vara ett avskräckande exempel. Är det så att när människor blir trängda ökar behovet av att trampa nedåt samtidigt som det växer en längtan tillbaks till den tid då allt var så mycket tryggare? Är det det som är Sverigedemokraternas nyckel till delar av väljarkåren? Moderaterna vill inte vara sämre utan har skärpt tonläget och talar om volymer och flöden istället för enskilda flyktingars öden.

Bland allianspartierna händer också saker som förundrar. Folkpartiet tycks ha lämnat walkover till moderaterna i skolfrågan medan Jan Björklund höjer rösten och försöker lägga beslag på försvarsfrågan På den kanten har ju en  faktisk politisk rockad rum då moderaterna närmat sig mitten medan folkpartiet och centerpartiet tävlar om vem som ligger mest åt höger. Vart moderaterna är på väg kan man ju undra efter den tonen i invandrarfrågan.

Och oppositionspartierna tassar mest runt och gör inte mycket väsen av sig.

Märkliga tider. Nya tider?

Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, oppositionen, politik, samhälle, #blogg100