En efter en har de svepts bort av den arabiska våren.
Ali Abdullah Saleh i Bahrain, Ben Ali i Tunisien, Hosni Mubarak i Egypten och Moammar Gaddafi i Libyen. Hoppet har tänts men än är det lång väg till demokratin.
I Egypten har militärrådet, SCAF kidnappat revolutionen och agerat på ett sätt som liknar Mubaraks metoder mot oliktänkande .
Militären har dragit åt tumskruvarna mot journalister och oppositionella. De under Mubarak så hatade militärtribunalerna mot civila har intensifierats. Över 12 000 sedan tyrannen försvann.(AB)
Budskapet från demokratirörelsen i Egypten är tydlig. De litar inte på SCAF och kräver att de träder åt sidan.
Enligt hälsodepartementet har minst 35 personer mist livet . Militärrådet ber om ursäkt och samtidigt grips två regimkritiska amerikanska journalister. I går kom uppgifter om att militären använt tårgas med nervgift mot demonstranterna.
– Allt är precis som på Mubaraks tid, sade en demonstrant vid Tahrirtorget i Kairo. (Ex)
I skuggan av det som händer i Egypten pågår protester mot regimen i Syrien. 4550 döda antalet registrerade offer hittills sedan den 15 mars 2011 enligt # SyrienNynheter. Dit avvisar Sverige politiskt aktiva oppositionella. Till råga på allt används svensk teknik för att spåra dissidenter.
Läs även andra bloggares åsikter om Egypten, arabvåren, revolution, demokrati, Tharirtorget, Syrien, politik, samhälle