… idag sörjer jag inget mindre än min e-postadress. Den som innehöll namnet…
Jag begravde den igår. Raderade den för evigt. Orkade inte med den längre. Nedlusad av spam med skräpmejl typ Nigeriabrev och rent nätfiske. 30-40 mejl per dygn dag ut och dag in.
Förstod ingenting tills en bloggvän tipsade mig om att googla på min adress och vips där låg den. Den förbaskade listan med alla inloggningsuppgifter öppet på Intenet. Jag som la ner så mycket tid stora rubriker avslöjade hackarnas framfart . Ändra lösenord överallt för säkerhets skull. Skrev t om ett klokt inlägg med rubriken ”En väckarklocka” . Tipsade om såväl säkra lösenord som vikten av att vara rädd om e-postadressen . Glömde tydligen att lyssna på mig själv. Hur kunde jag var så korkad?
Vad jag talar om? Hacket av bloggtoppen i oktober 2011 då 90000 lösenord stals. Inte kunde jag drömma om att min e-postadress skulle hamna i händerna på skojare och bedragare.
Hoppas nu att ingen annan tar den mejladressen. Den är smittad. Förbrukad.
Jag saknar den förbaskade adressen. Den var en bit av mig ju. Barnsligt? Tja, det bjuder jag på i så fall.
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggtoppen.se, Hackare, Hackers, Datasäkerhet, Internet, Bloggosfären, Lösenord, E-postadresser,skräpmejl, #blogg100,