Befriad och omplåstrad, knästatus. (2)

En befriande känsla att ha blvit kvitt ståltråden (agrafferna). Väl bandagerad slipper jag se ärret som behöver tid att att se hyfsat ut.

Ärret på det andra knät är ett smalt streck och inget man tänker på.

Ett vattentätt bandage som skyddar och medger dusch ska sitta en vecka. Det tar jag bort själv. Under är ärret häftat med omnistrips som får ramla av av sig själva. För att få ett snyggare ärr ska jag sedan ha micropore-tejp längs med i 3-6 månader.

Idag har jag förutom mina träningspass tagit en kortkort promenad. Det är som alltid lika  viktigt att komma utomhus varje dag. Än så länge är sträckan kort och det går långsamt stödd på två kryckor. Att tänka på är att gå riktigt. Rulla på foten och böja knät är fortfarande lättare sagt än gjort. Försöker i alla fall att göra rätt.

Inomhus frågar jag allt som oftast efter mina kryckor.

Har du sett mina kryckor?

Ett gott tecken! Benet bär mig utan att göra ont.

Befriad från agraffer kan jag äntligen sova en stund på sidan. Jag sover ju helst på sidan och tvånget att ligga på rygg gör att ryggen lätt tar stryk.

Summa summarum det går framåt om än i långsam takt.

Vad bättre är är att  jag börjat se utanför min bubbla av värktabletter, träning och Netflix. Nyfikenheten på världen utanför börjar göra sig hörd.