Janne Josefsson på villospår?

När barns sociala och ekonomiska utsatthet reduceras till en strid om ord undrar man över syftet.

Såg Du Uppdrag granskning i går om barnfattigdomen i Sverige? Med sin skjutjärnsjournalistik målade Josefsson in sina intervjuoffer i ett hörn, bombarderade med frågor med kameran surrande  , blåste upp sig och skapade osäkerhet på vanligt känt manèr.

I programmet gick han omkring och var förbannad över att organisationer som Rädda Barnen, Majblomman och Bris använder begreppet  relativ fattigdom för att beskriva ekonomiskt och socialt utsatta barns situation i Sverige.  -Visa mig ett enda fattigt barn röt han när han besökte Rosengård i Malmö.

Så här har  vår statsminister agerat när barnfattigdomen debatterats. Reinfeldt har t om försökt få EU att istället för relativ börja använda absolut fattigdom. Precis som om fattiga barn i Sverige skulle må bättre av att det finns barn där ute i andra delar av världen som har det sämre.

Barn som saknar de förutsättningar andra barn har  lär sig tidigt att de inte är som andra barn. Man är fattig i relation till andra och till det samhälle man lever i . Ekonomisk och social utsatthet under uppväxten kan få konsekvenser oavsett vilket begrepp som används. Det är det som är det centrala.

Konsekvenserna av barnfattigdom påverkar de drabbade barnens vardag, både nu och i många fall för resten av livet. Det innebär till exempel en ökad risk för sämre skolresultat, risk att gå ut skolan utan fullständiga betyg, ökad risk för mobbning, våld i hemmet, mindre aktiv fritid och sämre hälsa. Och, för många barn viktigast av allt, det innebär svårigheter att delta i många sociala sammanhang.
Det betyder inte att varje enskilt barn drabbas av samtliga problem utan att en oproportionerligt stor andel av barnen inom gruppen är drabbade av någon eller flera av dessa svårigheter. (Rädda Barnen)

Trots vad som sas i Uppdrag granskning eller i SVT:s Rapport igår backar inte Rädda Barnen från de siffror som angetts.

Det finns ingen anledning att tvivla på de siffror som Rädda barnens utredare Tapio Salonen, professor i socialt arbete, har tagit fram. Enligt dem levde 242 000 barn i ekonomiskt utsatta hushåll år 2010, och såvitt jag kan bedöma har Salonen rejält på fötterna.(AB)

Vi var många som upprördes över Jan Josefssons sätt att närma sig utsatta barns situation.

I Sverige ökar klyftorna. Allt fler  ansöker om försörjningsstöd när antalet utförsäkrade ökar och arbetslösheten skjuter i höjden. I Sverige har trygghetsnäten ryckts sönder. A-kassan har urholkats och nåde dig om du drabbas av en sjukdom där du inte tillfrisknar i tid. Men barnen i dessa familjer är i  Josefssons ögon inte fattiga. Det finns ju de som har det värre i andra länder.

Varför  försöker Janne J  applicera det absoluta fattigdomsbegreppet på relativ inkomstfattigdom är kanske trots allt ingen gåta? Blir ekonomiskt och socialt utsatta barn mindre utsatta om vi slutar att tala om barnfattigdom?

Till sist. När mammor röker kan ju barnen inte vara fattiga! Eller? Det var i alla fall  vad Josefsson upprört insinuerade .

Bloggat: M Moberg,Staffan Lindström,Roger Jönsson, Svensson,

Media: AB1,2,3,4,5,6,7, GP1,2,DN1,2,SvD1,2,3,4,SR, SVT1,2,3,

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, uppdrag granskning, reinfeldt, janne josefsson, rädda barnen