Sommaren kommer tidigt i år läste jag i Aftonbladet härom dagen. Nog känns det i luften som om värmen kommit för att stanna trots att vi bara är i slutet av mars. Mina grannar drabbades av vårkänning. Alla balkonger hade pyntats och gjorts sommarfina under helgen.
V igjorde istället ett nedslag på kusten. Stugan stod kvar i år igen. Tänk den känslan tycks inte försvinna. Känslan av att huset ska vara som bortblåst då vi kommer dit igen efter vinterstängningen. Men det står där troget år efter år och väntar på att bli bebodd igen.
Kusten visade upp sitt bästa ansikte med strålande sol och spirande vårväxter. Vitsippor i mars har jag nog aldrig varit med om tidigare. En tur till Grebbestad hann vi med och så lunch hos Sjögrens i backen.
Hamnen i Grebbestad låg spegelblank och gassade i solskenet.
Premiärgick skogsvägen som är så välbekant efter många morgonpromenader under somrarna som gått. Här har jag vandrat så ofta att fötterna finner sin egen väg. Men ännu har jag inte vågat mig fram till det spöklika huset som döljer sig bakom träden när bladen slagit ut. Det är vackert trots avflagnad färg i all sin grådaskighet.
Det lilla förrådet längre upp längs vägen är det inte någon som bryr sig om längre. Rödfärgen är nästan helt borta och dörren står på vid gavel. Men fönstren är i behåll och cyklarna på plats. Det ger en rofylld och trygg känsla.
Läs även andra bloggares åsikter om Västkusten, försommar, vår, Grebbestad