I går tog jag tjuren vid hornen och utmanade mig själv eller snarare mitt knä och fot med en lång promenad ut på Tjurpannan, ett naturreservat i norra Bohuslän.

Här har vi kommit en bra bit på väg. Tanken var att ta oss ut på klipporna till höger. När man ser vägsträckan känns den längre än vad den är. Så långt skötte sig både knä och fot.
Marken till vänster är bränd i syfte att skapa blommande betesmark. Ingår i ett projekt jag inte minns namnet på.

Så långt så bra. Snart vid foten av berget och här ligger klipporna inom räckhåll. Landskapet är vidunderligr vackert . Om nu bilderna inte blir så bra i starkt solljus så är det så att hit ut tar vi oss bara vid fint väder. Området är utsatt då det ligger öppet för havet och en bra bit ut. Vinden är inte att leka med vid sämre väder och klipporna inget man ger sig ut på då det går höga bränningar.

Andra sidan med något snällare terräng är den sida vi vanligtvis brukar gå. Men inte idag.

En galen cyklist högt uppe på berget som gled ner på andra sidan. Hoppas han inte cyklade omkring ensam. Lätt hänt att trilla ner för bergsbranten.

Se mitt onda knä bar mig ända ut på klipporna. Vilken njutning att stå här ute mitt i havet känns det som. Bada är inte tillrådigt på den här sidan förstås.

Fyren har jag fotat förut men från andra sidan vid den lilla sjöboden på toppen av klippan. på bilden nedan.

På väg tillbaks igen.

En bit härifrån sa knät ifrån. Väl framme vid bilen var min kommentar- Borde ha värktabletter med en sådan här dag. Tur jag är smärttålig. Så farligt visade det sig inte vara. Värken la sig efter någon timma. Det bäddar för ny utflykt hit ut.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggares åsikter om Tjurpannan, Bohuslän, naturreservat, sommar