Flygrädsla, ett kontrollbehov?

En himla tur att jag inte satt på det planet var min första tanke då jag såg rubriken om flygplanet som störtdök. . Störtdök 8000 meter.

Nu händer det ytterst sällan att det inträffar och vi vet ju alla att flyget är bra mycket säkrare än bilen.  Men vad hjälper det oss som har den minsta gnutta flygrädsla. Vilken hemsk känsla att sitta inlåst i ett plan och känna tryckfall rakt ned. Jag har all respekt för passagerarnas panik.

Det känns  bra att veta att man  inte är ensam om sin rädsla. Under Nyårsnatten visade det sig att min bordsgranne känner precis som jag. Vi konstaterade att vi delade några liknande rädslor förutom respekten för att flyga. Gå på blank is eller ut på isen var ett exempel. Vad rädslor av det här slaget beror på kan naturligtvis vara vara olika från individ till individ och av mer eller mindre komplicerad natur.. Men jag undrar om inte Freud skulle ha gnuggat händerna i förtjusning om han hört vårt samtal.

Ett tips till dig som delar min respekt för flygplan är att  kika in i cockpit om tillfälle bjuds  Det hjälper på direkten om rädslan inte är för stark. Undvik fönsterplats vid höjdskräck och är klaustrofobi det som spökar är platsen vid mittgången ett måste.

Media: Ex DN Svd GP Svt AB

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , intressant

Please follow and like us:

  1 comment for “Flygrädsla, ett kontrollbehov?

Comments are closed.