Dammluckorna har öppnats. Nu är det fullt krig inom socialdemokratins toppskikt.
Håkan Juholt har fått klä skott för den öppna falangstrid som nu rasar inom socialdemokratin. Ett parti som gått vilse och söker sin själ. Redan efter Olof Palme inleddes den vandring som placerat socialdemokraterna allt mer högerut på den politiska skalan. Det var socialdemokraterna som öppnade för privatiseringen inom skolan bl a. Kongressen 2009 gick ett steg vidare slog fast att det är okey att göra vinst i välfärdssektorn. Mona Sahlin lade efter valförlusten ut kursen som pekade på den inslagna vägen. Så kommer då Håkan Juholt och lyfter fram socialdemokratins grundläggande värderingar som solidaritet och rättvisa och pekar senare dessutom på att kongressbeslutet från 2009 om vinst i välfärden är fel inriktning för den socialdemokratisk politiken.
Då tar det hus i helsike. Partiledarens huvud på ett fat kräver några medan andra inte kan uttala sitt stöd för sin egen partiledare offentligt. Anonyma källor sprider rykten och bloggen används som vapen .
Ylva Johansson som förlorade striden om vem som ska bossa över sossekvinnorna och dessutom petades från det verkställande utskottet hon ger Håkan Juholt en smocka i nyårspresent. Mona Sahlin talar ut i P1 och menar att krisen går djupare och vill dra partiet åt höger. Morgan Johansson vill ha rättning i leden.
Nu väntar vi på nästa drag i det krig som visat vara sig inget annat än en falangstrid om socialdemokratins framtida inriktning och en strid om platserna runt köttgrytorna. När den striden bedarrat, för det kommer att ske förr eller senare, vet vi vilken sida som gått segrande ur detta för socialdemokratin ödesdigra fulspel.
Blir det förnyarna eller traditionalisterna och jag väljer att då citera Göran Greider:
Vi lever i slutet av denna nyliberala era. Nu skulle själva språket kunna vända. Traditionalister – det är de som fortfarande naivt tror på detta nyliberala paket. Bakåtsträvare – de som ännu är övertygade om att staten alltid måste dra sig tillbaka och politiken lägga sig i mindre. Nostalgiker – de som talar om privatiseringar som lösningar på arbetslöshet eller bristande välfärd. Konservativa – de som klamrar sig fast vid idén att marknadsmekanismen alltid löser problemen bäst.
Språket vänder. Förnyare – det är alla vi som nu vill dra ett streck för trettio års nyliberalt experimenterande med världens befolkningar.
Bloggat: M Moberg, Mikael Andersson , Essbeck,Röda Malmö,Jinge
Media: SVD, SVD , SVD , SVD , SVD,SVD, DN, DN , DN , DN, Ex , Ex ,Ex,Ex, AB, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Ylva Johansson, Mona sahlin, Morgan Johansson, falangstrider, politi, samhälle
Tycker Juholt får sluta dalta med dräggen. Fram med svärdet och låt huvudena rulla, Rosengren och Ylva mfl, ta bort ändringarna i partiprogrammet från 1989 och framåt. Så återställer han förtroendet för sin egen person och partiet.
Hade jag varit socialdemokrat hade jag varit förbannad, inser de inte vilken skada de gör? Om de fortsätter kanske de rent ut sagt till sist ej har något att kriga om…
Det är så i varje situation, när kakan krymper då slåss opportunisterna hårdast. Men det är också då de visar sig som tydligast, de sticker fram huvudena och blir lätta att halshugga!
Om det nu är en sådan splittring i partiet så att man ska behöva huvuden rulla som någon ovan kommenterat – då kanske det snarare är dags att splittra upp (S) i två partier. Det är för fan ingen diktatur vi lever i.
Kör ett vänster (S) och ett höger (S) – det är ju redan det som händer…
Du fattar inte metaforer va?
Det löser inget, det är samma som att låta huvuden rulla. Det handlar om vem som får rätten att kalla sig socialdemokrat, vem som får arbetarrörelsens gillande. Det finns ingen skillnad mellan splittring och göra processen kort med klassförrädare.
Stödet finns men från oväntat håll
”Vi vill ha Juholt kvar!”
xxx
Mycket bra sammanfattning av hur socialdemokraterna i decennier gått i fel riktning. Det är märkligt att massmedia inte förstår detta, nej, de fortsätter att mala om att det som pågår handlar om Juholts vara eller inte vara. De verkar inte heller förstå att de agerar budbärare åt högerfalangen inom (S). Eller förstår de?
Det som händer är ju att ”högerfalangen” (liberalerna kanske är ett bättre ord) inom partiet söker sig till andra partier. Detta gäller ju inte bara partimedlemmarna utan även väljarna.
Lösningen kanske inte är att gå till vänster om samtidigt 80% av väljarna rör sig mot mer liberala värderingar – eller det kanske är helt rätt väg – gå efter sin övertygelse men få färre väljare. Men då kan man ju inte tala om en kris – att inte väljarna i ett demokratiskt land vill rösta på ett parti i samma omfattning som tidigare är ju ingen kris. Om valdeltagandet sjönk med 10% – det är ju en demokratisk kris – men att ett parti får få väljare är bara ett uttryck för demokrati.
Ett parti är ju inget företag – ett parti måste inte finnas i evighet – hattarna och mössorna finns ju inte kvar – inte Ny Demokrati heller – och det kanske är så att Socialdemokraterna snart är landets tredje största parti och sedan fjärde största… so what, så länge demokratin lever och frodas och huvuddelen av väljarna går till valurnorna – så är det ingen kris.
Om det vore så väl att de liberala partimedlemmarna sökte sig till andra partier! Problemet är ju att de klamrar sig fast vid (S) med näbbar och klor trots att de inte vill kännas vid socialdemokratisk ideologi. Jag har på många s-bloggar förgäves försökt säga att det är viktigare att hålla fast vid sin ideologi än att stirra på väljaropinionen. Som Bengt Göransson, nestorn bland sossar, uttryckt saken: ”Ibland måste man till och med förlora val hellre än att förlora sin själ!”
25 procent av väljarkåren för ett socialdemokratiskt parti i dessa nyliberala tider, det är inte illa, kan jag tycka. Men jag har inte fått gehör för den tanken hos s-bloggarna. 🙂
Jag har själv ingen partibok, men som jag ser det, så är det nödvändigt att ha sossarna med om man vill få bort alliansen 2014.
Jag är rädd för att medias roll som budbärare är självvald.