Jan Guillous artikel om att islamofbin är vanligare än antisemitism har väckt starka reaktioner.
Rent statistiskt har Gullou rätt om man får tro statistiken som BRÅ redovisar.
Statistiken från från BRÅ Rapport 2014.14, Hatbrott 2013 visar att risken att utsättas för hatbrott i Sverige är relativt liten. Det främlingsfientliga/rasistiska motivet är vanligast och omfattar 73 procent av de identifierade hatbrottsanmälningarna 2013 och är i likhet med tidigare år den största kategorin. Bland dem finns afrofobiska hatbrott. De utgjorde 18% av alla anmälda hatbrott. 11 procent av anmälningarna handlar om sexuell läggning som motiv. Islamofobiska hatbrott stod för 6 procent och antisemitiska 4 procent.
Hatbrott med Afrofobiska motiv har ökat och handlar oftare än vid andra motiv om våldsbrott. Jämfört med övriga hatbrottsmotiv uppvisar det antisemitiska motivet hög andel hets mot folkgrupp. Detsamma gäller islamofobiska motiv. Vid antiromska motiv är olaga diskriminering vanligast.
Enligt statistiken från BRÅ har anmälda hatbrott med antiromska och islamofobiska motiv ökat sedan 2009 medan de med antisemitiska motiv minskat.
2013 identifierades uppskattningsvis 980 anmälningar med afrofobiska motiv,
vilket är en ökning med 4 procent jämfört med 2012 och en ökning med 26 procent
Utsatthet för hatbrott är låg i Sverige om man får tro statistiken. 2012 utsattes 1,4% av befolkningen för hatbrott. Det är dock i sammanhanget viktigt att påpeka att anmälningsbenägenheten anses låg varför statistiken måste tolkas med stor försiktghet.
Vad viktigare är att bakom varje siffra finns en människa som kränks på grund av hudfärg , tro, etnisk tillhöriget eller sexuell läggning. I det sammanhanget blir diskussionen om vilken grupp som är mest utsatt perifer. Varje individ som utsätts för ett hatbrott är en individ för mycket.
Vad jag menar är att alla hatbrott oavsett motiv måste uppmärksammas och bekämpas på samma sätt. Ingen vinner på att debatten stryps.
Mer att läsa:
Elisabeth Åsbrink: Jan Guillous krönika kommer att få framtidens forskare att häpna, DN
Guillou: Åsbrink ger judarna en särställning, DN
Silberstein till Guillou. Jag är ingen lögnare, AB
Nalin Pekgul: Hatet mot judar gror i Tensta, Expr
Liberalerna vill missförstå, Jan Guillou svarar sina kritiker, AB
Läs även andra bloggares åsikter om Jan Guillou, hatbrott, antiziganism, antisemitism, islamofobi, främlingsfientlighet, rasism, politik, #blogg100
Detta är inlägg 6 av 100 i #Blogg100
Det du skriver om att det statistiskt sett är en ganska liten andel av befolkningen, 1,4 %, som utsätts för hatbrott är nog en sanning med modifikation. Låt vara att mörkertalet vad beträffar dessa brott kan vara stort men ska även komma ihåg att de som utsätts för hatbrott av rasistiska eller homofoba orsaker utgör en relativt liten andel av befolkningen. Grupperna afrosvenskar och muslimer utgör kanske mindre än 10 % av befolkningen så andelen som utsätts för hatbrott inom dessa grupper kanske bör vara tiofaldigt större än i befolkningen i sin helhet. Och då oräknat de som utsätts för antiziganistiska och homofoba hatbrott. Skulle man sedan räkna med att det finns ett stort mörkertal när det gäller dessa brott kan man kanske stå inför det vidriga förhållandet att kanske så stor andel som en tredjedel till hälften av de utsatta grupperna utsätts för hatbrott.