Regeringsförklaring och budgetdebatt höjde den politiska temperaturen för berörda. För mig blev det tvärt om. Luften gick liksom ur. Aldrig har politik känts så främmande och rent ut sagt urbota tråkigt.
Politikernörd som jag är följde jag såväl riksdagens högtidliga öppnande som budgetdebatten dagen därpå.
Behållningen vid riksdagens öppnande var Mando Diaos tolkning av Föding och kungens tal. Det var ett riktigt bra tal där hans majestät blickade bakåt och framåt med fokus på miljön och ett hållbart samhälle.
Kan tänka mig att alliansen gnisslade tänder . Aliansen har ju inte gjort många knop för att lotsa in Sverige i ett mer hållbart samhälle. Symtomatiskt för Anders Borg var att han inte med ett ord berörde miljön vid sitt anförande under budgetdebatten. Miljö är ointressant för alliansen. Där gäller kortsiktiga lösningar och allt nu. Och så statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring, sövande med en retorik som stämmer illa med verkligheten.
Alliansen har under veckan som gått försökt nöta in att de rödgöna samarbetar med sverigedemokraterna för att fälla förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt dvs alliansens förslag att ge de som tjänar bäst mindre skatt. Frågan är om de lyckas skapa en association by guilt när de själva behöver sverigedemokraternas röster för att lotsa igenom ett femte jobbskatteavdag ? Säga vad man vill men nog har SD fått fjädrar i hatten på grund av det här debaclet.
Läs även andra bloggares åsikter om budgetdebatt, riksdagens öppnande, mando diao, fredri reinfeldt, anders borg