Julen ger tid för gemenskap med nära och kära. En stunds vila från vardagens bekymmer och stress. Då kan ensamheten kännas extra svår.
I år startade vi julen i Domkyrkan som bjöd på julsånger av de mer traditionella slaget. Körer från olika delar av staden och allsång.
Min svåger som tipsat och höll plats i kyrkan som snabbt fylldes frågade lite försynt- Är du medlem i svenska kyrkan? -Nej blev svaret och DU? – Nej inte jag heller. Där satt vi och lät oss omslutas av värmen från alla som var där och en präst på sitt allra bästa humör. Fint och stämningsfullt men en anings främmande med tanke på de julsånger de flesta ändock sjöng med i.
Domkyrkan i Göteborg, december 2012
Kollekten gick till de hemlösa som just i juletid måste känna sig extra utanför.Något att tänka på då vi stressar runt för att köpa årets julklappar. De som sitter där med sin skål , tiggarna som blir allt fler. Se dem och skänk en slant var uppmaningen i kyrkan. En uppmaning jag tog med mig på väg ut i en stad med juleljus varthän man vänder sig.
Göteborgs Posten har en artikel som påminner oss om att alla inte känner gemenskapens värme i juletid. Samtalen till jourhavande präst ökar i adventstider.
Julen med dess outtalade krav på gemenskap kan kännas som ett annalkande hot.(GP)
Martin Moberg skriver
Den grupp som har det tufft redan som det är med utförsäkring från sjuka sjukförsäkringen, anvisning som långtidsarbetslös in i Fas 3, ensamstående med barn, papperslösa flyktingar eller pensionärer med enbart garantipension utsätts därför för etter värre påfrestningar så här års
Gustav Adolfs Torg i Göteborg, december 2012
Foto: Annarkia
Media: SVT, AB, Barometern, Dagen, Dagens Arena,
Läs även andra bloggares åsikter om Domkyrkan, Göteborg, Stadsmissionen, Jag ser, hemlösa, tiggare, julsång, gemenskap, utanförskap, jul
Fina bilder!