Var har medias roll som tredje statsmakt tagit vägen?
I en demokrati är medias kritiska granskning av de som befolkar maktens korridorer en oumbärlig beståndsdel.
Partimegafoner och ledband?.
Frilansjournalisten Tonchi Percan skriver i boken Maria Wetterstrand – Kronprinsessan om hur landets borgerliga ledarredaktioner ska ha beordrats från arbetsgivare och uppmanats av statsminister Fredrik Reinfeldt att angripa miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand istället för socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Syftet sägs vara att bryta miljöpartiets framgångar i väljar opinionen och därmed påverka valutgången till alliansens fördel.
Att svensk press från och till fungerar som valarbetare , inte bara på ledarplats utan ibland även på nyhetsplats är ingen nyhet. Att vissa ledarskribenter som exempelvis Anders Linder , chefredaktör på SVD står den borgerliga regeringen nära är ingen hemlighet. Men hur är det med de andra ledarskribenterna? Går de verkligen i ledband? Eller är det helt enkelt så att det inte existerar någon oberoende journalistik och ingen tredje statsmakt?
Mer om detta
- Stig-Björn Ljunggren skriver om “avslöjandet”.
- DN om Reinfeldts kommentar
- Alliansfritt och Peter Andersson har bloggat
Läs även andra bloggares åsikter om maria wetterstrand, val2010, mediekritik, politik, samhälle, intressant
Att ledarskribenter på borgerliga tidningar stöder de borgerliga partierna har väl aldrig varit någon hemlighet. Det är ju deras jobb.
Men att säga att “svensk press” fungerar som valarbetare är väl ändå att vara väl kategorisk.
Kom med exempel och namn i stället för att hoppa på en hel yrkeskår.
Om du läser texten står det
“Att svensk press från och till fungerar som valarbetare , inte bara på ledarplats utan ibland även på nyhetsplats är ingen nyhet.”
Detta är något som diskuterats och exemplifierats ett bra tag nu. Jag har skrivit om det vid några tillfällen bl a här:
-Sandlådepolitik och dödgrävare https://annarkia.se/politik/sandladepolitik-och-dodgravare.htm
-Expressen mobbar Lars Ohly https://annarkia.se/politik/evpressen-mobbar-lars-ohly.htm
-Rödgröna drygar ut försprånget https://annarkia.se/allmant/rodgrona-drygar-ut-forspranget.htm
Vi kan ju ta SVT:s senaste “granskning” av utanförskapet. När sedan Mikael Pettersson från SVT går i svaromål på Alliansfritt om varför man håller på som man gör visar det ju väldigt tydligt att det inte finns något intresse alls över huvud taget från public service att vara granskande media. Det är de braskande rubrikerna som folk ser, inte den eventuella finstilta dribblingen eller tillbakatagandet. Så har SVT hållit på länge nu. Varför? Ja, det går inte att dra någon annan slutsats än att det finns ett intresse av att inte vara granskande längre. Detta är ju inte på något vis unikt. Expressen sysslar med det och har gjort så länge och DN är en av de mest politiserade tidningar vi har. Dåliga nyheter antingen förtigs eller får en liten notis som snabbt åker ut, på några timmar bara. Sätter man sig ner och börjar läsa tidningarna som finns blir det väldigt tydligt att vi har en politisk nyhetsrapportering i det här landet. Jag läser både svenska och utländska tidningar och det slår mig alltid att det svenska mediabruset är så ensartat och hur lite verklig granskning som pågår av den politiska makten.
Man behöver inte ha en doktorsgrad för att hala fram lite hederligt kritiskt granskande av vad som säg, på vilket vis och av vem. Fler borde ägna sig åt det och inse att även med de bästa intentioner så färgas en människas världsuppfattning av det denne upplevt och inkorporerat i sin “sanning” så alla måste ifrågasättas. Gör man inte det hamnar man i “det som står i tidningarna är sant”-träsket och i förlängningen kan det få förödande konsekvenser för vår demokrati. Den är inte perfekt men den kan bli till intet om människor kan manipuleras i sin naivitet.
Länk till SVT:s svaromål: http://www.alliansfrittsverige.nu/2010/06/juni-15-2010-svt-kommenterar.html
Dagens upplaga av DN och SVD är talande exempel jag försöker förmedla i mitt inlägg. En ensida svartmålningen av oppositionen och total avsaknad av kritisk granskning av regeringens politik.
Ett himla bra exempel på snedvriden rubriksätting finns här:
http://kemtvatten.blogspot.com/2010/05/forloraren-reinfeldt-blir-vinnare-genom.html