Pressen på Mona Sahlin har ända sedan valrörelsen varit enorm.
Valförlusten och spekulationerna och de senaste dagarnas ryktesspridning i media och från socialdemokratins inre cirklar blev till slut för tung att bära. En sorgligt slut för Mona Sahlin som person som ända sedan tonåren vigt sitt liv åt socialdemokratin. För partiet ett nödvändigt beslut för att rikta fokus mot politikens innehåll istället för person. Bilden av ett parti som förlorat fotfäste kunde snabbt övergått i ett parti i upplösning.
Vad händer nu?
Mona Sahlins besked om att hon avgår som partiordförande och inte är tillgänglig för omval på den extra partikongressen i vår var ett politiskt nödvändigt beslut. Om beslutet kan fungera som ett tryckförband och hindra det socialdemokratiska partiet fortsatta blodförlust beror på vad som händer framöver. Fortsatta fraktionsstrider och positionering inför nyval av ledargarnityret kommer att vidga såret. En diskussion om politik utifrån ideologin och det samhälle som är nu och som kommer är den blodtransfusion som ett av Sveriges största parti behöver för att överleva. De kommande månaderna blir avgörande för om Mona Sahlins beslut blir ett avstamp till förnyelse eller inte.
Man kan hålla förhoppningarna höga om att den politiska omprövningen kommer att dominera, att den nya färdriktningen står i huvudfokus och att partiledningsvalet blir en följd av den omprövningen. Valberedande och maktspel pågår normalt ett valår och i det här läget blir det, mot bakgrund av “förspelet” inte mindre än tidigare. (Peter Andersson)
Vilken väg väljer socialdemokratin utan Mona Sahlin vid rodret och vem/vilka kommer istället? Det avgör inte bara det socialdemokratiska partiets framtid utan också hur den politiska kartan kommer att se ut framöver.
Tidigare inlägg
Svd, DN1, AB123, Exp1, GP Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin, socialdemokraterna, Val2010, avgår, politik, samhälle, intressant.se
Jag hoppas att Sahlin får någon ny viktig post inom partiet, valnederlaget var inte hennes fel och hon har mer att tillföra. Men posterna som partiledare, partisekreterare och ekonomisk-politisk talesman behöver gå till ett nytt gäng.
Mina förslag, kommentera gärna.
Partiledare: Lena Sommestad
Hon är likt Palme en arbetarrörelseintellektuell som får räknas till vänsterfalangen inom partiet. Hon har mig veterligen inte varit involverad i några fraktionsstrider och är samtidigt en tveklös förnyare, hon borde därmed kunna tillfredsställa bredast möjliga lager inom socialdemokratin. Hon var miljöminister under Göran Persson och har därmed politisk erfarenhet men räknas inte till sosseetablissemanget eller dras med några andra laster. Hon är högutbildad (professor i ekonomisk historia), nyanserad och vältalig.
Partisekreterare: Sven-Erik Österberg
Ett givet val. Han är saklig, respekterad, organiserad och diplomatisk. Han har en gedigen arbetarklassbakgrund som skogsarbetare och har en stark förankring inom fackföreningsrörelsen.
Ekonomisk-politisk talesman: Marika Lindgren-Åsbrink
Visserligen hade hennes farsa exakt samma position en gång i tiden, men Marika är både klokare och mer sympatisk än Erik. Hon är relativt ung och driver dessutom socialdemokratins mest läsvärda blogg (http://storstad.wordpress.com/) och har vad som krävs för att sätta Anders Borg på plats.
Skärpta unga socialdemokrater som till exempel Kajsa Borgnäs måste också att lyftas upp i partiet. Kanske någon ny hög idépolitisk post? Vad hände med “framtidsminister”? 😉
Intressanta förslag. Inom ett så stort parti som (s)lär det finnas många goda krafter som kan ta vid.