OS var man än ser. Överallt skrivs det om OS. En sporthändelse som tidigare var till för amatörer och som idag befolkas av proffs.Nattsvarta rubriker att vänta då en svensk förlorar eller inte går vidare och jubelrop när någon når prispallen.
I TV-sofforna häckar sportfanatikerna trots fint väder. Därför kändes det förbaskat befriande när min syster vid lunchen utbrast -OS, var då? Nu?Själv tillhör jag den skaran som gärna tittar då det drar ihop sig till finaler i synnerhet om någon svensk finns med på banan.
Arrangera OS är som att dra högsta vinsten på lotteri för värdnationen. Men inte den här gången. Sponsorer som Coca-Cola har tagit monopol på OS. Säkerhetsarrangemangen är maximala. 20 000 soldater står beredda att skydda spelen. Någon större vinst lär London inte göra på spelen när t om hotellbokningarna minskat jämfört med föregående år.
Det som var tänkt att bli en stor folkfest har i stället blivit en totalövervakad och militariserad zon där sponsorerna bestämmer och medborgarna stängs ute.(AB)
Vi får väl se om vi får några guldvinnande OS-hjältar i år nu när några av de stora stjärnorna inte fått OS-biljett på grund av skador. Annat var det förra gången i London. 1948 gick det bra för de svenskar som deltog . Europa låg delvis i ruiner efter kriget medan Sverige klarat sig oskadd . Långt senare har vi fått veta varför. Såväl krigsmaterial som tyska soldater forslades på räls genom Sverige och vid gränsen söderut letades det efter J i passen. Händelser som fläckade ner Sverige och som fick oss som inte var födda då att tappa hakan i förskräckelse då vi fick veta vad som hänt.
Idag är det ekonomisk kris som slår mot flera av EU:s länder. Då kan OS fungera som ett ”bröd och skådespel” till folket. En vinst eller bra resultat blir till ett substitut för de sociala och ekonomiska hot som skrämmer och stärker självkänslan för en stund.
Media: ab1234, dn1234567, gp123, svd1234567, sr1, svt12 & Jinge
Läs även andra bloggares åsikter om OS, olympiska spelen, London, kommersialisering, militarisering, sport, ekonomi, politik, samhälle
När (leve) brödet börjar ta slut för allt fler är det väl bara skådespelet kvar? Givetvis spännande att följa men bismaken av sponsorsfasoner och dopinglaboratorier känns tydligt.