Året som gått stänger strax och porten öppnas för ett nytt 2019.
Det blev ett turbulent år med ett val som öppnade för ett nytt politiskt landskap. Ett landskap jag aldrig kunnat föreställa mig och ett landskap våra partiledare har haft svårt att förhålla sig till. Efter mer än 100 dagar efter valet saknar vi fortfarande en regering. Trots det fick vi en blåbrun budget som visar vägen in i ett Sverige jag inte vill kännas vid. Ett kallt ogästvänligt Sverige där var och en får klara sig bäst vi kan. Ett samhälle som gynnar de som mycket har. Ett ojälikt Sverige.
Tänk att ett litet parti med strax över 8% i riksdagsvalet och med sviktande opinionssiffror ska makt att påverka vilken regering vi får. Frågan är om Annie Lööf, nyliberalismens svenska drottning vågar ta steget och sluta upp bakom Stefan Löfven eller om hon vänder tillbaks till den gamla fållan?
Vore det inte bättre med ett extra val trots allt?