I Fukushima väntar en än större katastrof bakom hörnet om bassängerna med radioaktivt vatten inte kan renas.
Sammanlagt beräknas cirka 110 000 ton radioaktivt vatten finnas lagrat i Fukushima. I går inleddes saneringen av vattnet, men efter en kort stund tvingades arbetet att avbrytas. – Strålningsnivån vid en maskin för att absorbera cesium har stigit snabbare än våra ursprungliga beräkningar, sa Tepcos talesman på en presskonferens. Om strålningsnivån hindrar fortsatt sanering kan det radioaktiva vattnet att nå Stilla havet redan under helgen.” (AB)
I Sverige hyllas den minister som svek en av sitt partis hjärtefrågor och sa ja till kärnkraft. En olycka i ett kärnkraftverk kan få ödesdigra konsekvenser. Är det först då de som bestämmer förstår att kärnkraft är den smutsigaste och farligaste energikällan av dem alla.
Sverige är ett märkligt land eller är det snarare media som ska tillskrivas det epitetet? Maud Olofsson körde sitt parti botten och får en hyllningskör när hon i sista minuten lämnar rodret. Inte kan det vara för sina insatser för centerpartiet hon hyllas utan snarare att hon svek alla ideal för att rädda alliansen.
Fukushima blir sig aldrig mer likt och frågan är om centern blir det.
Bloggat: Svensson, Jinge, M Moberg, Röda Malmö
Media: Ex, DN, Svt, SR, SvD och SvD23456, DN2345, AB23, GP234, Ex2345, Svt2
Läs även andra bloggares åsikter om Fukushima, Japan, kärnkraft, kärnkraftshaveri, Maud Olofsson, Centerpartiet, politik, samhälle
I historieböckerna kommer Maud Olofsson förmodligen at beskrivas som den främsta arkitekten bakom centerns försvinnade ur riksdagen vid valet 2014. Men hon kan förstås skratta hela vägen till banken, hennes miljonpension är sedan länge fixad. Hon vann några ministerposter och en valseger, men sålde ut partiets idébas och förankring.
Apropå efterträdarfrågan: många som sett Annie Johansson på nära håll tycks ha dåliga erfarenheter av henne som debattör: nonchalant, ointresserad och hånfull så fort hon inte själv har ordet – även om hon försööker undvika att tydligt släppa fram dessa egenskaper inför kameran. . Jag lånar den här viktiga kommentaren från en DN-läsare, Mia – den kan mycket väl vara bortredigerad i morgon:
”Annie Johansson deltog nyligen vid en politisk debatt på ett universitet där min dotter går. Oavsett vilka partier min dotter och hennes vänner har sympatier för var de eniga om en sak. Det var att Annie Johansson uppträdde mycket dåligt när hon inte själv hade ordet. Hon lyssnade inte på motståndaren utan skrattade hånfullt, sa nedlåtande saker om motståndarna. Nu var det visserligen bara de studerande som satt närmast henne som hörde detta, men vilket omdöme har hon?”
Det stämmer väl med min egen bild. När Annie deltog i en debatt om sms-lån i SVT med ungdomar och några yngre politiker, bankrådgivare m fl såg jag en broiler som snackade i soundbites och slår dövörat till för alla andras argument. Hennes vinkel på frågan ”Kan sms-lån i praktiken utgöra ocker, och hur ska man isåfall hantera det?” var helt enkelt att de inte faller inom lagbokens definition av ocker idag (lagen skrevs långt innan någon hört talas om mobiltelefoner och långt innan vare sig kostnaderna för att leva eller arbetslösheten pressats upp till dagens nivåer) och då var det, enligt AJ, inte legitimt att ens ställa frågan. lagbokens definition är den enda definition som existerar. Uppenbarligen har hon aldrig behövt tänka utanför läroböckerna eller se politik som ett försök att hantera det som inte är kodifierat i lagar och direktiv, att vara proaktiv och realistisk.
Det är nog sant det Magnus skriver men tilläggas kan att liberaler gärna ersätter individuell etik med Svea Rikes lag. Om något är lagligt är det godkänt, enligt liberalerna. Sedan spelar det ingen roll om det är moraliskt förkastligt.
Erik: Visst, många borgerliga debattörer, framför allt yngre, sätter likhetstecken mellan ”moraliskt okej” och ”formellt riktigt enligt lagboken”. Men det görs oftast litet mera ’bakom argumenten’, genom hur man lägger sina frågeställningar och så, det är ovanligt att säga så rakt ut inför en stor tv-publik att moralen är lika med lagboken rakt av. Särskilt när det handlar om vad som ganska uppenbart ofta är en klassfråga: den som inte har täta föräldrar eller goda kontakter sedan barndomen kommer ofta inte över det ekonomiska tröskelguppet in i medelklassen, in i vuxenlivet, vilket samma personer hade gjort på 50-60-talen.