Skotten i Ådalen 14 maj 1931 mot strejkande arbetare är en händelse som satt spår. En förgången tid som upprepas i ny skepnad.
Arbetsgivarna ville sänka lönerna . Facket sa nej och arbetarna motade bort de strejkbrytare arbetsgivarna anlitat. Den 14 maj demonstrerade arbetarna och möttes av militärens kulor. Fem personer dödades. Inte långt härifrån utanför Brastad i Vinnbräcka sköt militär mot strejkande stenarbetare 1908.
80 år har gått sedan skotten i Ådalen. Mycket har hänt . Ett annat mer jämlikt Sverige tog form med hjälp av arbetarrörelsens kamp för bättre villkor. Ett samhälle med generell välfärd byggdes upp.
Ådalen 1931, lönesänkningar och slavkontrakt. Historien upprepar sig.
Det som tog några generationer av mödosamt arbete att bygga upp rivs nu ner bit för bit. Dåtidens AK-arbete, arbete som anvisades arbetslösa går igen i fasans FAS3 med slavliknande kontrakt och dåligt betalt. Här i närheten användes AK-arbetare för att bygga Sotenkanalen. En efterlängtad kanal för att undvika skären utanför. Ett arbete som borde ha uppförts med full betalning. Nu som då vill arbetgivarna sänka introduktionslönerna. Anders Borg ger sitt fulla stöd. Då hade en högerregering ersatts med en folkpartistisk. Idag återfinns moderaterna fd högerpartiet och folkpartiet i samma regering. Högerpolitik då som nu.
Läs även andra bloggares åsikter om Ådalen 1931, högerpolitik, AK arbeten, Fas 3, dödsskjutningar, militär, högerregering, politik, samhälle
Här är en länk till:
http://www.liberaldemokraterna.com/2011/05/14/adalen-1931-kan-komma-att-upprepas/
Intressant!
Man bör i sammanhanget nyansera lite genom att prata om upploppen som föregick, stenkastning, misshandel av strejkbrytare etc? Militären på plats gjorde vad de kunde för att förhindra och kontrollera folkmassan. Trots varningsskott och muntliga order så fortsatte folkmassan att pressa på. Det var också rikoschetter som dödade de flesta (alla?) – ett väl så tydligt tecken på att direkt verkningseld verkligen försökte undvikas. Ta också i beräkningarna i den maktstrid mellan Socialdemokraterna tillsammans med facket mot de kommunister som försökte vinna mark i kalabaliken.
Historien har mycket att lära om man har båda ögonen öppna.
Militären var det enda som samhället kunde sätta upp mot upplopp vid tiden – smart, nej, och att ha en nervös nervsjuk som befäl och huvudelen av hans män var runt 18-20 år hjälpte knappast att förhindra de tragiska följderna. Det var en bra lagstiftning som många år senare kom ur tragedin, något som tyvärr den blinda och vanvettiga skräcken för terrorism idag delvis satt ur spel. En tragedi i linje med den nedmontering av rättssamhället som vi sett bedrivas de senaste tio åren; Scaber Nestor är spot-on, tyvärr.
Inte att förglömma vad som startade arbetarnas ilska. Arbetsgivarna ville sänka lönerna och facket sa nej. Det var en tid då arbetsgivarens ord var lag, en tid då
då vanligt folk fick stå med böjt huvud och med mössan i handen .Din historiebeskrivning applicerad på vad som händer i Mellanöstern/Nordafrika skulle ge slutsatsen att despoternas repression och maktutövning gentemot demokratirörelsen är rättfärdig.
Det var en enorm maktstrid mellan de som ville ta till våldsamheter (kommunisterna) och de andra (socialdemokrater). Kommunisterna hade sett till att man lagt ner arbetet på Graningeverken (för att det föregick en konflikt på Marma-Långrörs AB:s sulfatfabrik vid Marmaverken i Hälsingland – och Graningeverken ägdes av en man med samma efternamn, logiken är lite oklar…) – detta fördömdes faktiskt både av SAP och LO. Det var också sedan kommunisterna som gick i fronten i det våldsamma tåget som var på väg för att göra upp med arbetarna i arbetarförläggningarna. Det var ett blodbad av betydligt rödare nyans i luften.
Det var också de olycksaliga händelserna sedan som kanske var den gödning som behövdes för det framtida folkhemmet. SAP gick nämligen oerhört styrkta ur detta, våldsanvändningen blev ett ickealternativ för vänsterrörelsen ända tills dags dato. Per-Albin Hanson och den socialdemokratiska regeringen fördömde händelserna och var inte i närheten av att benåda kommunisterna som dömts för våldsamt upplopp. SAP såg detta som kommunisternas fel.
PAH sade om detta senare på året ”Vilja vi inte gå våldets väg, då skola vi inte heller låta de oansvariga elementen ta ledningen i arbetarklassens kamp. Jag måste säga att i Ådalen var flatheten stor mot kommunisterna.”
Kampen mot kommunismen gav socialdemokratin framgång ända fram tills Mona Sahlin beslöt sig för att bjuda in dem till regeringssamarbete och inflytande inför förra valet. Hoppas det var sista gången…
Men tiden går och bilden av arbetare som bara slåss för att få bröd och vatten på bordet är lite för bra för att inte SAP och LO skulle stjäla den – för fem år sedan så fick inte ens kommunisterna och syndikalisterna vara med på 75-årsdagen tillsammans med Socialdemokraterna… Vilket kanske är lite konstigt då de fallna var tre kommunister, en syndikalist och blott en socialdemokrat…
Som sagt – att skriva ”motade bort” när det handlade om regelrätt upplopp och misshandel av ett stort antal individer som visades upp av demonstrationståget och fick gå först under hela tåget dagarna innan är en del i en historierevision som faktiskt spottar på offrens gravar.
Vilken källa utgår du ifrån?
Våld kan aldrig accepteras. Det kan heller inte rättfärdiga militärens beskjutning av demonstranterna.
Tror att även V förlorade på rödgrönt samarbete inför valet 2010.
Jag har läst mycket om Ådalen, kanske började det när jag såg den klassiska rullen om händelserna som bollen sattes i rullning?
En annan riktigt bra bakgrund till historien där jag hittade PAH’s uttalande är – http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1468767/Ater-till-Adalen.html
Den ger mer kött på benen hur kommunisterna låg bakom upploppen och hur falskt det faktiskt är när SAP omfamnat detta och gjort det till sitt och sin sorg.
Våld måste alltid vara sista utvägen. I händelserna 1931 så blev allt fel. En rasande folkmassa med tusentals människor som är på väg för att göra upp med strejkbrytare, militärens varningar, varningsskott, lösa skott – ingenting hjälpte. Att skjuta i marken framför demonstrationståget är inte helt klokt, men inte heller helt korkat. Uppsprutande jord och sand hade nog kylt av dem rejält. Tyvärr så rikoschetterade kulorna och ställde till med det blodbad som är så omtalat.
Hade det varit bättre att släppt igenom den rasande folkmassan som inte ens värjde för hot och skott i luften? Vem hade ansvarat för de människors liv som trodde sig sitta i skydd i arbetarbostäderna?
Det är lätt att sitta i en bekväm skinnsoffa som jag och moralisera över händelser 80år tillbaka i tiden. Men ansvaret för de döda ligger främst tungt på händelseutvecklingen och olycksaliga beslut. Som Eira Söderbergs beslut, som nyfiket stod och tittade på i falsk säkerhet på sin egen gård.
Men som sagt – läs mer i länken om vilken typ av motstånd som stod emot unga, rädda och oerfarna soldater.
Det är knappast svart-vitt, eller hur? Det är inte ens rött mot blått…
SAP tog vid tiden en mycket klok och förståndig ställning till händelserna. Något som dämpade upprördheten och som efterföljdes av en lätt chockerad tystnad som möjliggjorde grundläggande förändringar som vi varit betjänta av ända in i dagens samhälle. Arbetsgivarna var lika chockade de och man började så smått bygga på det som skulle bli den svenska modellen. Något som varit helt omöjligt innan garden släpptes ner av alla parter efter Ådalshändelserna.
Men det är vänsterns historierevision av händelserna i efterhand som jag har så förtvivlat svårt för… ;o) En rasande massa som var på väg för att misshandla – om inte ännu värre lyncha – de strejkbrytare som mer eller mindre gömde sig i arbetarbostäderna.
Och som sagt, historien ger oss mycket att lära – såvida vi håller båda ögonen öppna. Kunskap ger insikt, men kunskapen får inte hämtas från ena sidan allena. Det är ett stort problem idag för debattörer, politiker och oss bloggare. :o)
Inlägget handlar om likheterna mellan den arbetsgivarpolitik med lönesänkningar som riskerar få en upprepning i dagsläget. Du pekar åt ett annat håll.
Ett annat perspektiv är att gräva djupare för att försöka förstå och lära av historien. Två citat till hjälp:
Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen. Fyra av dödsoffren fick en gemensam grav på kyrkogården vid Gudmundrå kyrka. På graven finns en stenplatta med dikten ”Gravskrift” av Erik Blomberg:
Här vilar
en svensk arbetare
stupad i fredstid
vapenlös värnlös
arkebuserad
av okända kulor
Brottet var hunger
Glöm honom aldrig
” Militären mördar fem arbetare i Ådalen och sårar lika många. Detta fruktansvärda budskap går nu ut över allt Sveriges land, väckande sorg, harm och avsky. En fumlig regering, en svag och omdömeslös länsstyrelse, ett vettlöst militärbefäl, en samvetslös och provokatorisk arbetsgivarepolitik, som opererar med strejkbrytare, där brandämnen bokstavligen hopats . Allt detta bär skulden till det skedda, socialdemokraten „
källa Wikipedia
Det är en klassisk dikt, oerhört stark, trots ett diskutabelt sakinnehåll.
Ditt citat från Social-Demokraten är ett bra inslag i min tråd. Det bär Zäta Höglund och Arthur Engbergs signnum som lierat sig med kommunisterna och som avskydde Per Albin Hansson som replikerade:
”Naturligtvis ha de kommunistiska elementen utnyttjat situationen för att hetsa upp stämningen och driva fram konflikter med ordningsmakten. Ny Tid [tidskriften som publicerade artikeln, han var ju mer eller mindre portförbjuden att skriva i Social-Demokraten av dess chefred. Arthur Engberg, min amn] har aldrig tvekat i att fördöma denna trafik, att visa hur oförenlig den är med den utvecklingsståndpunkt, till vilken arbetarrörelsen hunnit, och hur skadlig den är för arbetarnas sanna intressen.”
Och Per Albin Hansson i andra kammaren: ”Jag vågar göra gällande, att hela den trafik, som från kommunistiskt håll bedrives, och hela detta sätt att utnyttja upprörda stämningar gör, att när man skall söka de ansvariga, man måste ställa kommunisterna vid arbetsgivarnas och strejkbrytartransportörernas sida.”
Inget tvivel alls hur han ställde sig till händelserna – han åkte inte heller på begravningarna, och det gjorde inte LO’s ordförande heller. Och med tanke på att hans linje vann så blev och var faktiskt detta SAP’s offentliga hållning.
Men jag håller med dig om skammen med FAS3-jobben. Men samtidigt så handlar det gudskelov idag inte om att skydda strejkbrytare mot stenkastande, rasande folkmassor i lynchtåg – och inte heller om uppror orkestrerad av kommunister utbildade i Moskva. Socialdemokraternas 80-åriga kommunistskräck är inte tagen ur luften… ;o)
Zac går lite som katten kring het gröt och undviker själva grundfrågan: De strejkande arbetarna berövades inte bara bröd och arbete utan därmed också sitt människovärde. Att i detta sammanhang skylla på våldsverkare styrda från Moskva låter ungefär som de argument som idag används av de reaktionära regimerna i Jemen,Bahrain och Syrien. Fråga till Zac: Vems sida står du på?
I just denna händelse kan man argumentera för att de strejkande arbetarna faktiskt berövades sin egenhävdande rätt att misshandla, terrorisera och kanske mörda de strejkbrytare som fanns där?
Vad är det mer för likheter du ser med upproren i Jemen, Bahrain och Syrien? Var de strejkande i Ådalen utan rösträtt?
I Sverige så gjorde denna händelse att socialdemokraterna kom till sitt enorma långa regeringsinnehav. Folket röstade bort den regering och den ideologi som de tyckte var skyldiga det samhälle som resulterade i Ådalenhändelserna.
I en demokrati så tycker jag inte att det är på sin plats med folkliga uppror med stenkastning och våldsamheter, jag håller helt med socialdemokratins partiledare Per Albin Hansson i hans syn på Ådalen-frågan. Gör du det?
Kallar du Jemen, Bahrain och Syrien för demokratier? I dessa länder kämpar man för demokrati och till skillnad från i Ådalen 1931. Där såg kommunisterna och syndikalisterna en chans till att sprida våld, terror och uppror.
Tycker du att stenkastning och misshandel skall ingå i strejkrätten? Skall strejkrätten också innebära att man inte lyder under ordningsstadgor?
Givetvis inte – hoppas jag. Du kan inte dra paralleller så enkelt mellan olika samhället, olika kulturer och olika statsskick.
Men för att svara – givetvis är jag för folkets kamp för demokrati i alla sammanhang överallt på jorden – utan tvekan.
Alldeles oavsett tidsepok och politiskt system är kulor och batonger mot medborgarna ett oerhört nederlag. Beträffande strejbrytarna så kan man säga att de också var ett slags offer,även om en del av dem inte var några blyga violer från Flen utan professionella sådana och beväpnade.Själv är jag som pacifist helt mot politiskt våld,men har svårt att sätta mej till doms över förtvivlade Ådalenarbetare eller demokratiaktivister i Damaskus.
Soldater som lånar sej till detta har ett eget ansvar att neka order. Har ett förflutet i pansartrupperna och där diskuterade vi ofta på 1970-talet att blankt vägra bära vapen mot egna medborgare.