Plaskvåt trots att solen sken.
Nej, något bad i Vättern var det inte fråga om. Stark vind rörde om i vattnet och skapade nästan meterhöga vågor som piskade upp vattnet längs promenadstråket. Fullt upptagen med att beundra skådespelet märkte jag inte när en våg var på väg in och stänkte ned mig från topp till tå. Trots allt en härlig promenad. Höstljuset ger så klara färger och vågornas lek i vinden är ett njutbart skådespel. Ljudet från vattnet som mullrar, vinden som biter tag och går rakt igenom gör att man blir helt klarvaken.
Inte en båt i sikte. Vättern är inte att leka med när sjön är på det här humöret. Den hårda vinden och vågorna påminde mig , som vanligt, om Gustaf Frödings dikt:
Världens gång
Havet välte,
stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå,
en man är vräkt överbord kapten
Jaså!
[…]
Läs även andra bloggares åsikter om Storm, höst, Vättern. Jönköping, Gustaf Fröding, i