Luftrenare, allergimedicin och cortisonspray för att väcka igenslammade bihålor som inte tål katter, låter det helknäppt? Det hade jag säkerligen ansett för några månader sedan innan min egen kattallergi konstaterades. Nu är det min vardag. Hur andra med kattallergi fungerar vet jag inte. För mig känns det som att gå omkring med en förkylning som aldrig går över. Lufrenaren och medicinen lindrar men tar inte bort symtomen. Inte underligt att jag kastade mig över artikeln i Aftonbladet med rubriken “Slipp kattallergin med tre sprutor”
Tre sprutor med en månads mellanrum i stället för 50–60 under fem, sex år. Det kan bli verklighet inom en snar framtid för alla som vill vaccinera sig mot kattallergi.
Lite längre ned i artikeln ser jag att om något läkemedelsbolag överhuvudtaget finner det mödan värt att ta fram ett botande vaccin kommer testerna inte vara klara förrän om några år. Så länge kan jag nog inte vänta. Igenslammade bihålor som stör nattsömnen är ett högt pris.
Tidigare inlägg
Läs även andra bloggares åsikter om katt, kattallergi, allergi, hälsa, intressant
Nu under sommaren är det kanske lite lättare att handskas med eländet, eftersom utevistelserna blir rikliga? Men… uh, verkligen jobbigt! Hon är vansinnigt söt och go’!
Hoppas verkligen att något snille hittar på bot – SNART!
Jag förstår precis hur du har det, då min sensoriska hyperreaktivitet ger ungefär samma besvär. I mitt fall handlar det inte om Sotis utan om starka dofter. Parfymer är värst.
Tyra är en riktig guldklimp. Hoppas att den friska luften och utelivet på kusten hjälper.
Oj så tråkigt!