Dagen före den svenska vargjakten på 16 individer http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.5532912-ahlgren-om-vargjakten-gladjande-
fick jag tillfälle att stifta bekantskap med denna ståtliga varelse.
Kl: 15.30 igår, så var jag ute på verandan, när jag ser en herrelös hund runt sopptunnan.
Jag öppnade porten och gick ut på vägen, där ser jag en hundliknade varelse 6-7m från mig i nordlig riktning, jag visslar mot den, och den vänder sig om, för att bekräfta ljudet den nyss hört.
Han ökar takten mot norr, så typiskt som en varg har, med långa travliknade galopp steg, med högt huvud och medveten koncentration. Det kom en bil på vägen mot mig, och vargen, springer lugnt förbi bilen på vägen, innan han sätter av in till skogs. Bilen stannade och föraren fråga om det var min hund som han nästan körde på?
Nä du, jag äger ingen varg! sa jag, det var liksom ett ljus som gick upp för honom, visst ja det var ju en varg!
Jag springer upp o hämtar mobilen, sätter mig i bilen, och börja söka sakta efter vägen, med blicken över ängar och skog, för att få bild bevis.
Men slug som vargen, var den borta.
Jag passerade en granngård, och såg då att det var några får ute, men ingen var hemma, så jag rinner 112 för att se om dom kan hjälpa till med en varning.
Polisen kontaktade länsstyrelsen, och på kvällen blir jag kontaktad av den den samma.
Och idag står det i tidningen om denna observation. http://www.lerumstidning.se/nyhet_visa.asp?id=17730&sidnamn=NYHETER
Och jag som bara ville varna grannen, att ta hand om sina får.
Nu är jag inte en ivrare, för eller emot, och tycker inte speciellt mycket om Antropomorfism, men man undrar ändå vem har rätt att bestämma över naturen och dess invånare, vem skall få permanent uppehålls tillstånd i naturen? och vem har rätt att utfärda den?
Det låter lika knäppt som ”Gud har sagt” eller ”Det står skrivet av Gud”
När jag växde upp Canada så var både björn,varg och Cougar (mountain lion) runt husknuten, och i skolan fick vi alltid förmaningar om hur man skulle bete sig vid kontakt.
Men det var aldrig några problem, förutom tvättbjörnar som alltid tog sig in i huset nattetid och ställde till oreda.
Och en annan incident när jag och mina kompisar skulle härma dom vuxna vid björn jakt, det slutade inte så bra, vi sprang vilse i den Canadensiska vildmarken, vilket gjorde dom vuxna rädda och arga.
Det fanns liksom en tyst förstående överenskommelse om att vi alla anpassar oss till den miljö som finns, och det var det som mina kompisar från indianreservatet och deras föräldrar alltid vissade oss barn, en ömsesidig respekt för djur och natur.
Och på nåt sätt har det alltid funnits natur runt omkring oss och kommer att finnas vare vi vill det eller inte.
Det fanns en man som kunde detta, och han förstod sig på det också.
se http://youtu.be/iYJKd0rkKss
Det är en film som berättar om en man som väljer att bosätta sig i vildmarken, bara för att testa, han heter Dick Proenneke, och han skulle bara testa.
Det blev över 30år.
Slutsatsen blir vem har rätt att bestämma om naturen skall vara eller inte vara, det är det som är frågan.