Ringduvans ungar växer. Boet ligger så långt in bakom granens grenar att det är svårt att se. Duvan drog nog lärdom av förra årets närgångna kamerablixtar. Ringduvan kan inte flyga in utan sätter sig på en gren och välter sig in mot boet. Finns någon i närheten spejar hon noga innan hon rullar in till boet och ungarna. Det ser ut att vara två eller tre små dunbollar som ligger därinne.
Tyvärr inser inte en av mina grannar att det är något av ett naturens under att ringduveparet valt vår gård som boplats. I två dagar har han maskintvättat gårdens stenar med enormt buller millimeter för millimeter även rakt under boet. Duvan vakade oroligt över ungarna som rörde sig vettskrämda i boet.
Tidigare inlägg
Läs även andra bloggares åsikter om ringduvan, fågelungar, fågelfobi, vår