Dagen efter målgång med ett inlägg om dagen i 100 dagar
#Blogg 100 som initierades av Fredrik Wass var en kul utmaning om än en aning svettigt strax före tolvslaget från och till.
Nu blir det glesare mellan inläggen och endast när jag brinner för eller känner för en fråga. Nåja vi får väl se hur det blir med det. #Blogg100 fick ju en politisk blogg som min att handla om allt mellan himmel och jord. Mycket av det som jg tidigare placerade i min vardagsblogg hamnade iställe här.
Få nog erkänna att ett och annat inlägg blev ett sådant där måsteinlägg. Ett inlägg om dagen frestar på om lusten eller intresset inte finns där. Dock en nyttig upplevelse, kanhända att jämföra med mina fd elevers känsla vid deadline då inlämningsuppgiften skulle vara klar trots att intresset inte fanns där men var ett måste för betygets skull.
När jag anmälde mig till #blogg hundra hade lusten och glädjen över att blogga börjat falna. Inläggen blivit färre och allt mer enkelspåriga och tråkiga. Mina avsikt med att delta i #blogg100 var att hitta tillbaks till bloggandet. Och visst gjorde jag det samtidigt som min slutsats är att bloggandet inte får vara ett måste för vad det än vara månde.
Jag minns hur bestört jag blev över mitt svar då en vän sa -Du kan väl skriva på kvällen. Jag hade just förklarat att jag hade svårt att hitta tid till bloggandet. Mitt svar kom snabbt-Men då tappar jag ju läsare. Ett inlägg måste ut tidigt om besökssiffrorna ska bli hyfsade. Hoppsan! Var besöksantalet min drivkraft? Så tokigt tänkt!
De som var med från start är nu i mål och har skrivit 100 inlägg under taggen #blogg100. Jag började några dagar efter så om rätt ska vara rätt har jag fortfarande ett inlägg kvar att skriva. För mig blir det målgång i morgon. Å andra sidan är #blogg100 ingen tävling så dagens inlägg blir kanske trots allt det sista i Fredrik Wass utmaning att blogga i hundra dagar. Vi får se…
Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, bloggosfären