Vad har vi egentligen att fira idag ? Det är ju 6:e juni och Sveriges nationaldag för tusan!
Tänk 17:e maj iställetoch Oslos Paradgata. Packat av folk som viftar med norska flaggor. Folkfest! I dag skulle jag vilja vara ”norsk” fast svensk ett litet ögonblick och känna gemenskapen i folkvimlet. Jag är avundsjuk på Norge och deras nationaldagsfirande men inte på dess bakgrund.
Norrmännen har ju något att fira. De har frigjort sig från svensk överhöghet och de har slängt ut tyskarna i andra världskrigets slutskede. De har befriat sig från övermakt tillräckligt nära i tiden för att berättelserna från befrielsen hålls levande.
Hur är det nu med oss i Sverige?
När befriade vi oss? Den frågan fick jag en gång av en nyinflyttad chilensk familj som undrade var alla svenskar höll hus den 6:e juni.
-” När befriade ni er, när var inbördeskriget”, frågade Antonio.
-” Befriat oss”, svarade jag och såg ut som ett frågeteckan.
Sverige blev Sverige tidigt och var länge ett relativt homogent land. Ett land med rötter i bondekulturen där alla skulle gå i samma takt, hjäpas åt och hålla ihop i byn. Landet lagom blev arvet.
Man kan man knappast säga att de nationella känslorna svallar 6: juni. Inte så konstigt då det käns något konstlat att fira minnet av att Gustav Vasa valdes till kung 1523 och att en ny regeringsform instiftades 1809. Särskilt det där med grundlagsändringen är väl inte så där übersexigt. Den var ett provisorium och långt ifrån radikal: ståndsriksdagen levde kvar och kungen fick göra lite som han ville utom att ta ut skatter.
Idag gör jag som många andra kilar iväg till konditoriet och köper bakelser med flagga på. Mumsar och tänker:
-” Vad glad jag är att jag är svensk och bor i Sverige”.
Och så gör jag som de flesta andra spar firandet till midsommarafton. För vad är mer svenskt än nubbe, sill, färskpotatis och jordgubbar i goda vänners lag den längsta dagen på året.
Bloggat Svensson om pajasdagen,Högberg om tankar kring krig och svenskhet,
(Återanvänt delar av ett inlägg från min gamla blogg)
Läs även andra bloggares åsikter om nationaldagen, 6:e juni, natiomalism, Sverige, Gustav Vasa, midsommarafton, politik, samhälle, intressant
Håller helt med dig annarkia finns inget så unikt Svenskt som midsommarafton.
Hade helt glömt av att det var den 6 juni i dag och att vi har våran ”låtsas” nationaldag.Förstod först detta när jag såg din blogg idag.
Det här verkar enbart en dag skapad för att kungahuset skall få frottera sig i något som liknar Norrmännens 17 Maj.Bara konstatera att dit kommer vi aldrig.
Midsommarafton som nationaldag vill jag ha istället. Den kommer man åtminstone ihåg år från år. Vissa kanske inte gör det dagen efter men det är ju av helt andra orsaker.
Leker med tanken att Oskar den andre inte bytt sitt valspråk 1905 från:
– ”Brödrafolkets väl” till ”Sveriges väl”. 🙂
Ang. 6/6.
Då begreppet nation är en social konstruktion kanske vi mer kunde uppmärksamma andra dagar på året som känns mera viktiga exempelvis
8/3: Internationella kvinnodagen
22/4: Jordens Dag
21/9: Internationella fredsdagen
28/11: Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket
10/12 Mänskliga rättigheternas dag
Annars verkar midsommaraftonen lämplig som nationell helgdag,att fira årets längsta dag känns relevant, då de flesta är på benen den dagen.
Då plockar vi fram bordsflaggan på midsommarafton. 😉
Och lilla nubben och sillen plus tillhörande traditionsenliga visor. Blomsterkransen på huvudet får icke heller glömmas. Men kom ihåg att allt bör konsumeras i måttliga mängder så att man till fullo kan uppskatta midsommarnattens leende och inte avsomna i hammocken runt 21.00.