Jul på kryckor.

En jul med kryckor, värktabletter och en del av det som tillhör julen.

En annorlunda jul i år och ändå inte så olik andra jular.Det är vad som väntar.  En svägerska skrev apropå operationen den 14 dec att man väljer inte tid när man står i vårdkö.

Minnet av berg- och dalbanan mellan smärta och värkstillande tabletter efter förra knäoperationen gjorde att jag pysslade och gjorde julfint före dagen D , den 14 december. Juldukar, stjärnor, tomtar, pynt, putsade fönster, lussebullar  och hela baletten var klar när det var dags att göra mig i ordning inför knäledsbytet.

Operationen gick bra och dagarna i sjukhussängen gick snabbt. Vakna till under operationen  och höra borr och slag var inget jag då brydde mig om, inte föränn i efterhand. Scary! Verkligen skrämmande. Förra gången hände inte det. Den här gången var narkosläkaren försiktig och ville ha beredskap att väcka mig vid behov.

Det är gott att vara hemma igen och bli ompysslad  och kunna lägga kraften på min rehabilitering. En resa på runt ett år är vad som väntar.

Än så länge har allt gått som på räls (läs som förväntat) utan några allvarligare urspårningar. Mobilens larmsignal räddar mig från att missa alla mediciner som ska klara mig genom smärta. Jag tycker iofs att den var mer hanterbar förra gången. Å andra sidan vågar jag tuffare träning nu och tänjer förbi min smärtgräns om än med stor möda. Knäböjen är minst 80 grader redan efter en vecka.  Kryckorna glömmer jag från och till. Jag har hittat lårmuskeln även om den är  svag och behòver byggas upp.

I morgon blir det jullunch men med färre rätter än vi brukar ha. Vi skippar  skinkan och en del annat smått och gott men inte Ris à la Malta.Det får bli dubbel sats av den.