Det känns bra att allt börjar återgå till det normala.
Sjukgymnastiken är ett avslutat kapitel. Uppföljning blir det först i mitten av september.
Träningen de fyra-fem träningspassen plus promenaden varje dag får jag dras med i nio månader till. Ett års rehabilitering av knät var väntad.
Knät tål mer och mer. Det betyder att musklerna hittat hem och har stärkts. Den envisa träningen har gett resultat. Rörligheten har förbättrats och böjligheten ligger nu på 95 grader utan ansträngning och närmar sig 100. !00 grader då jag tar i extra efter att det tar emot. Det går framåt med andra ord.
Bäst av allt är att jag återhämtat mig kroppsligt efter en operation som var betydligt tuffare än vad jag var inställd på. Nu är kameran med vid promenader och utflykter igen och jag har inplanerade aktiviteter som bara för några veckor sedan var otänkbara.
När livet, det vanliga livet stannar upp för en stund ges tid för reflektion över hur man använder sin tid och väljer sitt sällskap. Så och för mig. En bonus kort och gott!