Ett gott tecken är att dagarna går snabbt. Smärtan har så här långt varit uthärdlig. Helt smärtfri kan man inte räkna med att vara trots starka smärtstillande tabletter. Det är frågan om ett stort och brutalt ingrepp. Medicinen tar jag efter ett rullande schema och har ställt in larmsignalen i iPhonen för att inte missa.
I dag har jag fasat ur morgonens depåmedicin av morfin och så långt verkar det gå vägen.
Jag har precis avslutat ett träningspass. Det är klart att knät ger sig till känna efter böj-sträck-lyft för att stärka lårmusklens framsida. Det som räknas är att jag gör framsteg, små små steg men framåt.
Fortfarande är det dålig böjlighet i knät trots att jag tar i för kung och fosterland. Musklerna i lårmuskelns framsida måste tänjas ut och det känns. Inte så konstigt med tanke på hur de hanterades under operationen. De drogs åt sidan och fick ligga i det läget medan protesen sattes på plats. Upp till 90 minuter tog den manövern. Operationen ska ha lyckats , protesen sitter fint så det hänger nu på mig att få musklerna att hitta hem, tänjas och stärkas.
I morgon ska sjukgymnasten jag fått hjälp av inför operationen titta på knät. Hon är verkligen guld värd den tjejen. Ser fram emot att få fler tips och råd.
Jag har fö klarat mig utan hjälpmedel med ett undantag, bandet jag använt för att lyfta upp benet i säng, upp på fotpall eller liknande. Fortfarande måste jag ha stöd vid den manövern. Tar hjälp av mitt andra ben som fungerar som en lyftkran, än så länge. Nåja lårmuskelns framsida blir starkare för var dag som går så snart så … och mina lyxiga röda kryckor fungerar finfint.
Foto: Annarkia
#blogg100 dag 40
Andra om Knäprotes, knäled, rehabilitering, , #blogg100