Koloss på lerfötter.

EU-ledarna försöker rädda ett dödsdömt projekt genom att blidka marknaden med  en gigantisk stödfond.

Det som emu-kritiker varnat för spelas nu upp för öppen ridå.  EMU gav finansmarknaden fria händer samtidigt som ländernas regeringar bakbands när det gäller finanspolitiken.

De problem som en rad EMU- länder står inför är sålunda inte i huvudsak effekter av dåligt skötta offentliga finanser. De är snarare fullt normala konsekvenser av gemensam penning- och valutapolitik i en icke-optimal valutaunion. Skillnader i kostnadsökningar har ackumulerats under en följd av år, gröpt ur konkurrenskraften i vissa länder, stärkt konkurrenskraften i andra, givit upphov till stora underskott i bytesbalansen och extern skuldsättning i flera länder. Detta har lett till att i den globala finanskrisens efterdyningar har tidigare välskötta offentliga finanser eroderats i snabb takt. (Tony Johansson)

Kostnaderna  får nu grekerna betala i form av en svångremspolitik tillsammans med skattebetalarna  i euroländerna.  Politikernas tillkortakommande och bankernas girighet får vanligt folk plikta för. Att protesterna i Grekland växer och folk är heligt förbannade är inget att förundras över. De rikaste har lämnat landet och kvar är de som får betala för festen som nu är över.

I Portugal aviseras stora lönesänkningar och vad som väntar i de två andra skuldtyngda länderna Spanien och Italien  återstår att se. Frågan är om vi slutänden inte är greker allihop.

Fredsprojektet har förvandlats till en alltmer överstatlig koloss, en politisk union med gemensam finanspolitik .  En politik som hyllar nyliberalismen, inflationsbekämpning och den fria marknaden.  En koloss på lerföttter som ska styra  med en och samma hand trots deltagarnas olika förutsättningar.

Lästips: Skyll inte på lata greker, Dan Josefsson i Aftonbladet.

Tidigare inlägg

Några som bloggat jinge, ekonomikommentarer, martin moberg, svensson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant,

Please follow and like us:

  4 comments for “Koloss på lerfötter.

  1. 10 maj, 2010 at 18:10

    Ja fy för denna kapitalistiska utsugningspolitik. Snart är vi där också om nyliberalismens lekstuga med välfärden får fortsätta.

  2. Rickard Ström
    11 maj, 2010 at 10:31

    Allvarligt talat, reallönesänkningar genom devalveringar och/eller inflation eller reallönesänkningar genom sanering av utgifterna inom den offentliga ekonomin går på ett ut. Det är alltid hos den stora massan skatteinkomster såväl som de offentliga utgifterna återfinns och det är där neddragningarna måste göras.

    Problemet här är, som i många länder, att den offentliga budgeten sväller i goda tider men har mycket svårt att krympa när sämre sådan inträffar. En ekonomi som inte går ihop under brinnande högkonjunktur kommer garanterat att halta avsevärt när en lågkonjunktur kommer.

    /Rickard

    • 11 maj, 2010 at 11:29

      Även länder som inte misskött sina offentliga finanser exempelvis Spanien och Irland har drabbats hårt. Orsaken är att eurosamarbetet krävt en gemensam penningpolitik som har inriktats på att tillfredsställa tyska inflationsbehov och samtidigt tillåtit en högre inflation i de mindre, och tidvis överhettade ekonomierna.
      Korrupta politiker och finansmarknaden har berikat sig och nu får vanligt folk betala för kalaset.

Comments are closed.