Hällristning i Vitlycke, Tanum
Vitlyckeområdet med hällristningar från bronsålder har en fantastisk bildskatt och finns med på Unesco´s världsarvslista. Det är ett givet mål för en utflykt med gäster som inte besökt platsen. I går bjöd museet på ny utställning där man kan följa livet i Tanum från bronsåldern för mer än 3000 år sedan.
En bronsåldersgård in natura för den som vill pröva på livet från förr finns utomhus.Här finns hus, djur, örtträdgård, kulthus och offermosse. 12 personer delade utrymmet med sina husdjur. Trångt men lätt att hålla värmen om vintern.
Det finns 500 olika hällristningslokaler varav Vitlyckehällen är den största.
Får skamset erkänna att kamerorna låg hemma och bilderna ovan är tagna med min iPhone.
Lästips: Världens bilder om hällristningar
Foto: Annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om Vitlycke, Tanum, Världsarv, hällristningar, bronsåldern
Intressant och spännande!
Häftiga bilder! Jag tror (!) att jag gärna skulle övernatta i bronsåldershuset, men då måste man antagligen smörja sig rejält mot moskier.. Jag vet att man pratade om ngt liknande här i Haninge för några år sedan, men då skulle det röra vikingatiden. Hur det gick vet jag inte, men jag har inte hört något i alla fall vilket jag borde ha gjort ifall det fortfarande pratas..
Tror Du klarar dig utan myggolja. Vi har hittills varit förskonade från mosquitos. En iPhone med en antimosquitosapp håller myggorna stången och skapar lite postmodern kulturkrock. 😛
En moskitosapp i en dumbphone?
Får nallen ben och en flugsmälla i handen och kutar runt och jagar där det surrar? 😀
Men Jinge…mygg ogillar visst ljud. Det fungerar ska Du veta. Myggorna försvinner på nolltid.
Det är inte så många år sen vi var nere på västkusten under sommarsemestern. Givetvis var Tanum och hällristningarna ett givet uppehåll på resan då vi bodde två nätter på vandrarhemmet utanför samhället. Jag blev så till den milda grad fascinerad av dessa bilder som huggits in i hällarna att jag numer har “Fossumkvinnan” tatuerad på min ena överarm.
Sedan några år har jag min arbetsplats i Enköping och därifrån är det inte långt till det minst lika intressanta hällristningsområdet i Boglösa. Och det besöker jag någon gång varje år.
Man kan fundera över vad Fossumkvinnan gjort som förärats med en ristning bland alla män , skepp och skålgropar.