Min dagliga promenad eller cykeltur i Hisingsparken har gjort att min rädsla för hundar är som bortblåst.
Rädslan uppstod för några år sedan på landet. En av våra grannars hundar nafsade mig i handen så blodvite uppstod. När jag sedan upptäckte att just de hundarna verkade bångstyriga och att en av dem tillsammans med sin matte ville visa vem som var ”flockens” alfahanne kom olusten. Jag har aldrig tidigare varit rädd för hundar men nu satte sig rädslan efter varje möte med skällande hoppande hundar som var på väg att slita sig.
Vi har nyligen flyttat och bor numera nära Hisingsparken den mörka årstiden. En fantastisk fin park. Hundägarnas paradis visade det sig. Så många väluppfostrade hundar har jag aldrig tidigare mött. Efter massor av möten med vovvarna känner jag att rädslan har försvunnit.
Igår träffade jag på en ovanlig hund som gärna ville hälsa. En kinesisk tempelhund. Visst är hon söt? Försiktig liten dam. Snabbt fram och nosa för att sedan vika undan.
Läs även andra bloggares åsikter om hisingsparken, hisingen, göteborg, hunar, hundfobi, fobiträning, kinesisk tempelhund, psykologi
Hundarna är så fantastiska men tyvärr har inte alla goda ägare. Man skall ta hand om sina djur på rätt sätt.
Jag varit djurägare hela mitt liv på olika platser, i stan likaväl på landet men aldrig blivit så illa behandlad som här dit jag flyttade mitt i en revir oförståndiga människor; tyvärr blev jag och min sista hund väldigt illa behandlat av tre olika grannar, där en av människorna var en alfahona, och deras stackars hundar; det blev ett helvete för mig och särskilt för min hund.
Efter 10 år bor jag lugnt då hundarna samt de här människorna är borta; tyvärr är min hund dö nu. Fattar inte hur jag/vi orkade den tiden?
Jag önskar dig all lycka med fina hundar och deras ägare.
Tack! Hittills har det bara varit trevliga möten med såväl hundar som de som rastat djuren.