Väntar med firandet.

6:e juni och Sveriges nationaldag . En dag som så när helt gått mig förbi.

I år blev det inte ens en bakelse. Om det inte varit för alla rubriker om en samlad och leende kungafamilj hade jag inte skänkt dagen en tanke. Och alla flaggor förstås. Visst vajar de stolt där på Västgötaslätten. Det som av vissa utpekats som Sveriges egentliga vagga.

Vi är ju inte som norrmännen som går man ur huse och firar. Det var så länge sedan Sverige blev svenskt att det inte längre finns några levande berättelser kvar. Det känns något konstlat att fira minnet av att Gustav Vasa valdes till kung 1523. Norrmännen de har ju frigjort sig från svensk överhöghet och de slängde ut tyskarna i andra världskrigets slutskede. De har befriat sig från övermakt tillräckligt nära i tiden för att berättelserna ska kunna hållas levande.

Jag gör som de flesta väntar med firandet till midsommar. Då blir det midsommarstång, blomsterplockande, sill och nubbe i goda vänners lag, sång och musik långt fram på småtimmarna. Midsommarafton är den dag på året de flesta av oss släpper loss och firar att hela sommaren ligger framför oss.

Foto: annarkia

Bloggat: Jinge, Svensson

Media: Svd1 2 3, AB1 2 3 4 5, Svt1, GP1, E x 1, D N 1, SR