Vården försatt i ett sluttande plan orsakad av nedskärningar som inte ser något slut!?
Underbemanning och tröttkörd personal, brister i kommunikationen mellan avdelningar och planerat kortad vårdtid var vad jag erfor idag under inskrivningssamtal inför en planerad knäoperation på Mölndals sjukhus.
Det var en förändrad atmosfär jämfört med den jag möttes av för 1 1/2 år sedan. Varsel om nya nedskärningar i form av färre personal har gjorts. Hur man kan påstå att det inte ska påverka vårdkvalitén är för mig en gåta. En sjuksköterska menade att de redan är underbemannade och ställde sig frågan
om nya neddragningar bllr aktuellt är det verkligen vård vi ska bedriva!?
Fyra timmar tog besöket som inleddes med en timmas väntan tidigt på morgonen innan rutinundersökningar, samtal med läkare och information av fysioterapeuter.
Atmosfären, stämningen och bemötandet påverkade mig negativt. Vad som konkret försiggick utlämnar jag här. Jag kände mig i alla fall rejält obekväm och därmed sårbar. Illa! Riktigt illa! Trots att varje steg känns i knät kände jag en viss lättnad då beskedet blev att operationen ställs in tills vidare. Narkosläkaren bedömde att ännu en undersökning måste göras innan han kan ge tummen upp.
En tanke som inte vill släppa taget är att
om det visar sig att jag är en så kallad högriskpatient har de då tid för mig i dessa nedskärningarnas tidevarv?
Nåja, jag tror inte det är så allvarligt. Drar det ut på tiden endast lite, lite till gäller vårdgarantin. Då kan det bli aktuellt med annan klinik. Med tanke på min upplevelse är det kanske bäst så. Om jag inte missuppfattat har otopeden på Mölndals sjukhus avtal med Art Clinic i såväl Göteborg som Jönköping.
Märklig tid vi lever i! Privata vårdinrättningar sponsras med skattemedel via patienter som slussas från den offentliga vården på grund av nedskärningar i den senare. Hur dyrt blir det i slutänden?