Det blir trångt i mitten efter världens snabbaste vänstersväng och vårstädningen i toppen.
I Finanskrisens spår har länder i Europa hamnat på ruinens brant. De som får betala är inte marknadens spekulanter utan vanligt folk. I England gick man man ur huse för ett tag sedan i protest mot att välfärden monterats ned. I Sverige ökar missnöjet och en namninsamling mot Reinfeldts ”slakt” på sjuka med en bortre gräns för sjukdom samlar allt fler till ett Påskuppror.
Ljuset som försvann
I ett land där välfärden systematiskt monterats ned sågs valet av en ny partiordförande för socialdemokraterna som en vändpunkt. Många var vi som såg ljuset i tunneln då solidaritet, trygghet och verklig frihet lyftes fram. Ord med symbolvärde som efter några dagar tycktes tomma när världens kortaste vänstersväng vek av mot mitten igen. Det börjar bli en aning trångt i mittens fåra. Så trångt att miljöpartiet kan ses som alternativet och börja plocka folk från vänster.
Vårstädning och gratifikation.
Nu rensas det i sossetoppen för att ge plats åt troget folk. I politiken viner piskan hårt när någon byter fot. Vart tar de vägen de som puttas bort? Nu när Sahlin fått fallskärm finns ju knappast pengar kvar till flera. Sahlin hon tycker ju att hon efter många år i politiken är väl värd en månadslön på 140 000 kronor. Ett belopp som nästan utgör hälften av vad en lågavlönad drar hem om året.
Tidigare inlägg
Media: AB1, SvD, DN, Ex
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, håkan juholt, nyliberalism, mona sahlin, miljöpartiet, mittenpolitik, politik, samhälle