Många har vittnat om att det fria vårdvalet har dragit resurser från vårdcentraler i förorten. Om det är vad som skett med vårdcentralen i Tuve vet jag inte. Vad jag vet och kännt in på bara skinnet är att det finns en del som fattas såväl när det gäller bemötande som tillgänglighet och rutiner.
Två exempel i närtid.
1. Diabetessköterskan missar att kalla till ettårskontroll. Mitt läkarbesök ett halvår tidigare tolkade hon som ett besök hos henne. Mer om detta HÄR.
2. I mitten av juni röntgades min arm och nacke. Svar skulle jag få inom en vecka enligt personalen på röntgenavdelningen.
I dag en månad senare har jag fortfarande inte fått besked. Ringer upp och får veta att resultatet finns på vårdcentralen. Under tiden har jag gått med en värkande, domnande arm som väcker mig flera gånger per natt.
Och så den där gnagande frågan jag försöker förtränga: Det kan väl inte vara så illa att den spritt sig cancertumören som växte i mitt bröst och togs bort för många år sedan. En fråga som kom av vad som stod i remissen om bröstopererad och årtalet. I morgon får jag besked.
I stunder som denna längtar jag tillbaks till Jönköping. Där fungerade vårdcentralen som den ska med en kallelse till läkare en gång per år och en till diabetessköterskan. Ett halvår emellan för att kontrollera att mina värden inte börjat löpa amok. Samma läkare var en självklarhet. Hon skulle fö aldrig ha låtit ett remissvar bli liggande i väntan på att jag skulle höra av mig.
Det jag nämnt ovan är iofs bagateller jämfört med den felmedicinering jag utsattes för när jag precis flyttat till Göteborg. En för hög dos Levaxin som fick inre organ att jobba på högvarv under nästan ett år. Kontroll av hjärta ex efter det? Icke!
Uppdaterad 16 juli:
Blev uppringd av den läkare som skrivit remissen till röntgen.Inget samband med min bröstoperation var beskedet. Sjukgymnastik i 5-7 veckor utifrån röntgensvaret som jag inte går in på här, blev ordinationen.
Foto: Annarkia
Andra om sjukvård, vårdcentral, Tuve Vårdcentral, Hisingen, Göteborg, politik
Jag tröttnade definitivt på allt vad Vårdcentraler heter. Under en fem års period hade jag minst tio olika läkare, och varje gång fick jag liksom börja förklara allt från början igen till en ny Läkare, antar att det var s.k Stafettläkare hela bunten. Sedan hittade jag ett bra ställe på Sveavägen i Stockholm, där det är flera Läkare som jobbar, fast det är en privat mottagning ( vilket jag i för sig är emot, men vad skall man göra). Har nu haft samma Läkare i sex år och är hel nöjd. Efter t.e.x provtagningar så ringer min Läkare till mej alltid om resultatet personligen.
Jag förstår att om man bor i landsbygden och långt från ett större samhälle, då är det kanske bara en Vårdinrättning som finns att använda sig av….!?
Kommer att leta ny mottagning. Ogillar också privat, but so what!