(Vardagsbloggen uppdaterad med bilder från Rom. Inlägget om Santa Maria Maggiore har fått påfyllning med några bilder)
Den rödgröna budgeten ligger nu på riksdagens bord. Färdig att malas sönder om man får tro reaktionen från samtliga allianspartier och tidningar som DN och SvD.
Märkligt med så hårda ord mot en budget som ändock är så försiktig.Nog hade budgeten kunnat vara mer expansiv. Det har aldrig varit så billigt att låna, så varför inte? Arbetslösheten är hög. Jobbskatteavdragen som enligt teorin skulle ha alstrat nya jobb stannade på papperet .Symptomatiskt för alliansens kritik under budgetdebatten var just att de naglat fast sig vid modeller och blundar för den verklighet som är.
Det sticker förstås i ögonen att budgeten trots att den kan betraktas som ett sparbeting ändock har en annan profil än alliansens alster.
Jag såg en del av debatten och imponerades över Magdalena Anderssons i talarstolen. Saklig, kunnig och trygg.
Äntligen en person som pedagogiskt kunde gå i svaromål och försvara skattehöjningar när Batra mfl pekade finger som om skatt per defintion skulle vara något av djävulen påfunnet.
Skattehöjningarna används för att skapa en tryggare välfärd. Punkt! Mer pengar till äldreomsorgen,sjukvården, ökat underhållsstöd och mer pengar till en skola i förfall bl a, vem kan protestera mot det? Annie Lööf kunde och talade om att regeringen gjorde den sänkta arbetsgivaravgiften för unga till bankomat. Uppblåst och utan att se att den där sänkningen inte gav det som utlovades. En modell som föll när den damp ner i verkligheten.
Nu återstår att se vad som blir av budgeten efter utskottsbehandling och när det blir dags att ställa regeringens budgetproposition mot alliansens skuggbudget.
Läs även andra bloggares åsikter om budgeten, budgetpropositionen, rödgröna, Magdalena Andersson, Alliansen, Annie Lööf, politik