Funderingar i Coronatider.

Existentiella frågor och självutnämnda epidemiologer.

Tänk så många epidemiologer vi har i detta land! Alla är de självutnämnda experter på hur covid-19 ska mötas och stoppas i porten och säger sig veta bättre än statsepidemiolog Anders Tegnell. Budskapet är för lite och för sent.  De hänvisar till olika  forskningsrapporter och experter och kräver skarp ammunition. All denna ilska är den i själva verket  ett sätt att hantera den oro pandemin ger upphov till?

Jag hoppas att Anders Tegnell orkar att stå stark och rak i stormen och fortsätta att ta de beslut som behövs och ge oss vederhäftig information.

Tillhörande riskgrupp i dessa tider försöker jag följa anvisningar om social isolering. Vi har preppat och fyllt på förråden I skafferi, kyl, frys, toa och medicinförråd.  Toapapper levererade en granne utanför dörren efter att  hyllorna i affärerna gapade tomma. Bunkra varor är troligen vårt sätt att försöka ta kontroll över situationen och därmed dämpa oron.

Varje dag  följer vi folkhälsomyndighetens presskonferens och SVT nyheter. Informationen gör så att oron över vad som kan hända blir hanterbar.

På ett djupare plan går det inte att komma ifrån insikten om att livet är bräckligt. I ett slag eller snarare efter en virusattack som vad man tror började på en fiskmarknad i Kina kan det vara till ända. Man medvetandegörs av hur viktigt det är att ta vara på varje dag , se det ljusa i tillvaron, värna solidaritet och vänskap och välja sina strider.

Hur länge vi klarar av isoleringen och den tristess som är följeslagare med den återstår att se. Men det måste gå! Det är en solidaritetshandling!