Ska Håkan Juholt nyvald partiledare för det socialdemokratiska partiet medföra den islossning som många väntat på?
Juholt går som man brukar säga om artister rakt genom rutan. Folklig, rak och tydlig. En trevlig person som lyser av värme och kamplust. Kamplusten och viljan att återföra ett sargat parti på arenan kan ingen ha tagit miste på under hans korta tacktal till kongressen. Paraplyet som måste hållas upp för att skydda de svaga luktade klassisk socialdemokrati. Social demokrati för Juholt är att vara social i ordets rätta bemärkelse -att vara solidarisk.
En kort tokhyllning till en person som har ett hästjobb framför sig. Ett jobb som kommer att nagelfaras och vridas och vändas på inte bara av ett parti vars medlemmar spretar åt olika håll utan också av alliansen. Hur Reinfeldt ska matcha Juholts folklighet är än så länge ett enda stort frågetecken.
Ett parti utan innehåll, ett parti utan politik som ger svar på dagens och morgondagens frågor kan aldrig räddas av en person.
Arbetet ligger framför det socialdemokratiska partiet. Det arbetet är inte en eller en liten grupps verk menade Håkan Juholt i sitt linjetal. Ett nervöst tal till en början där Juholt till slut lämnade manuskriptet och talade fritt ur hjärtat.
Ett tal som genomsyrades av klassisk socialdemokratisk retorik.
Solidaritet och trygghet som grunden för frihet,mål som mina förfäder satte i förgrunden i kamp för ett bättre samhälle för länge länge sedan, var kärnan i ett skicligt uppbyggt tal. Mål som är lika angelägna idag som då. Jag är övertygad om att alla de som byggt Sverige skulle varit nöjda om de kunnat lyssna på Juholts tal idag. Nyckeln är jämlikhet och solidaritet leder framåt var det grundläggande budskapet. Visioner om ett jämlikt , rättvist samhälle som erbjuder alla trygghet och ett värdigt liv värmer ett rött hjärta . Visst radades målen upp. Allt från att utrota barnfattigdom, segregationen, ungdomsarbetslösheten, pensioner man kan leva på till tåg som går i tid och kunskapsbaserad tillväxt. Frågan är om socialdemokraterna kommer att hitta verktygen för att leva upp till de visionerna? I morgon börjar det hårda arbetet för att hitta hem och till en politik som bär. Kommer det socialdemokratiska partiet att lyckas där systerpartierna i Europa misslyckats?
Många vackra ord med fokus på Sverige men få utblickar mot det internationella samhället. En timme in i talet kommer några få ord om internationell solidaritet och alla folks frihet om transatlantiska band och ett socialt Europa.
En högst personlig reflektion till sist. Undrar om inte Håkan Juholts tal och visioner får medlemsströmmen att vända tillbaks igen. Det politiska samtalet kommer definitivt att påverkas. Det blir roligare med politik.
Bloggat: M Moberg, Peter Andersson, Kent Persson, Lena Sommestad Ulf Vargek
Media: SvD 123456 DN12 GP AB1234 Ex12
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, håkan juholt, linjetal, extrakongress, partikongress, politik, samhälle
Juholt talade ju om att man skulle hålla upp ett paraply över de mindre bemedlade i samhället -men själv använder han tydligen den större modellen – fallskärm – över sig själv.
[…] att se att de socialdemokratiska bloggarna andas optimism, detta kan man ha god nytta av för […]
[…] Martin Moberg2, HBT-sossen, Katarina Nyberg Finn, Kulturbloggen, ewa jansson, Vänstra Stranden, annarkia, alltid rött alltid rätt Det här inlägget postades i demokrati och har märkts med […]
Hahahaa… islossning?
Högerpolitiken fortsätter men en högre växel….