Länge har jag undrat vad vänsterpartiets slogan och vallöfte inför valet 2014 tog vägen.
Inte till salu och ett stopp för vinster i välfärden har hamnat i skymundan. Visst har flera av de reformer som Vänsterpartiet fått igenom genom budgetsamarbetet med den socialdemokratiskt ledda regeringen varit välkomna. För mig har det ändå känts för lite. Är det vad Vänsterpartiet vill åstadkomma? En anpassning till det parlamentariska läget med små små steg i rätt riktning? Men mer då? Var finns visionen? Vad är det för samhälle som ska skapas?
Några artiklar i dagens nr av Flamman ger igenkänning men också hopp.
Det som riskerar att hända med ett parti som fogligt håller sig till det etablissemang man också vill kritisera,är att de väljare som ser Vänsterpartiet som hoppet för förändring tappar samma hopp.
Tron på att det går att göra stora förändringar blir svagare, när de som skulle utgöra motståndet mot det orättvisa samhället istället enbart försvarar det lilla som finns kvar. Anna Hardy i Flamman nr 17.
I opinionen står Vänsterpartiet och stampar trots att läget kunde vara annorlunda med tanke på situationen med ökade klyftor, en allmän välfärd som krackelerar och en sjukvård som krisar. Svensk ekonomi går bra men flertalet får inte ta del av den uppgången. I det läget kan Vänsterpartiets små reformframgångar te sig minst sagt fjuttiga.
Rasmus Landström har efter att ha läst en nyutgåva av Ronny Ambjörnssons klassiska studie om ”Den skötsamme arbetaren” en tanke om varför Vänstern stampar medan ett högerextremt parti som Sverigedemokraterna fått luft under vingarna.
Landström ställer frågan om skötsamhetsidealet har någon relevans i dag inom arbetarrörelsen och besvara den frågan med ett Nej
Delar av vänstern tycks bry sig mer om ” de utstötta” än de skötsamma. Detta har gjort att gruppen som förr var arbetarrörelsens kader nu blovit rotlös. För vad händer när ingen längre bryr sig om att föra ”elitarbetarens” talan? När vänstern bara upplevs som en röst för sociaöbidragstagarna? Svaret tror jag, finns att läsa i den växande högerpopulismen. Landström i Flamman nr 17.
Frågan är om Vänsterpartiet som ju har en kärna av medelklasssympatisörer förmår att slå sig fri från den parlamentariska tvångsbojan och fokusera på de dagsfrågor som är relevanta för arbetarklassen och förbundna grupper och aktivt arbeta för ett annat rättvist samhälle?
Andra om Flamman, Vänsterpartiet, vision, rättvist samhälle, arbetarklassen, medelklass, högerextremism, politik, #blogg100