Det bidde inte ens en tummetott.

Maramö ett tecken på politiskt stiljte och initiativlöshet.

Mötet i Maramö påminner mig om sagan om den lille herrn som hade en bit tyg han ville att Mäster skräddare skulle göra en rock av.En passande slutsats för Maramö är just att det bidde inte ens en  tumme. Ett symtom på den icke-politik som regeringen kännetecknats av ända sedan valvinsten 2010.

Nu tillsätts arbetsgrupper och landsomfattande resor planeras med syfte att lyssna av folks oro. Kan det bli värre än så här? Oron växer runt om i landet i takt med de varsel som lagts. Oron mal hos de som utförsäkrats och de som placerats i Fas3. Det vet varenda kotte i detta avlånga land. En medelklassfamilj är belånad ända upp över skorstenen. Det måste kännas kymigt för vad händer om någon blir sjuk eller förlorar sitt jobb i den familjen?

Regeringen ska lyssna och planera för hur de ska vinna valet 2014. Men nu då? Ska de sitta med armarna i kors ända fram till valet? Ungdomar får inte in en fot på arbetsmarknaden. Personal på skolor och inom vården bågnar av att de fått allt mer att göra på allt färre händer. Arbetslösheten har aldrig tidigare varit så stor som idag. Jag oroar mig för vad som händer om någon i familjen blir akut sjuk och tvingas söka sjukvård. Läget på akuten på Sahlgrenska sjukhuset är grotesk. Det vet varje göteborgare. I Näl har 20 sjuksköterskor sagt upp sig från akuten sedan i höstas på grund av arbetstempot.

Så här kan vi inte ha det. En trött initiativlös allians vars energi går åt att fundera över de ska kunna hålla sig kvar på maktens taburetter i Rosenbad genom att sätta sig på skolbänken och lära sig Twittra och lova guld och gröna skogar  inför valet 2014.
Detta är vad den samlade journalistkåren beskådat i kylan i Maramö.

Lästips: Paul Ronge som skriver om medias hantering av Maramö på SVTdebatt

Läs även andra bloggares åsikter om Maramö, Alliansen, politik,samhälle. #blogg100