Blir förskräckt när jag läser ”Partiledaren som klev in i kylan”, boken som skildrar hur Håkan Juholt utmanövrerdes av en inre krets i det socialdemokratiska partiets toppskikt . Boken är samtidigt en skildring av ett politiskt partis maktstrukturer.
Vi som satt på tredje parkett såg resultatet av den inre maktstriden i S som tidningsrubriker som utvecklades till ett gigantiskt massmedialt drev mot Håkan Juholt. Inte så underligt att media hade senaste nytt uppblåst i kubik med direktlinje mellan VU och redaktionerna.
Idag skjuter några som låg bakom komplotten mot Håkan Juholt skarpt mot Daniel Suhonen, bokens författare.
Mona Sahlin drar sig inte för att slunga ut ett plumt personangrepp —
Konspirationsteorierna är Daniel Suhonens spritflaska som han vägrar släppa, säger Mona Sahlin till Expressen.
Mikael Damberg tänker inte läsa boken men har trots detta redan synpunkter på innehållet.
När politik utvecklas till kamp om makten för maktens egen skull är vi illa ute. Problemet är att allt för många toppolitiker har intressen i verksamheter som kan påverkas av politiska beslut. Det ligger nära till hands att tala om en ny klass av näringslivsfinansierade politiska konsulter. Lobbyister med resurser att påverka politiska beslut. Det är ett fenomen som hotar demokratin som också återfinns i andra partier
Andra om daniel suhonen, håkan juholt, socialdemokratin i kris, maktstrukturer, lobbyister,
Vad jag förstått så var Håkan Juholt långt ifrån förstahandsvalet när han blev utsedd till partiledare. Frågan jag ställer mig är varför inte Stefan Löfvén blev partiledare redan då. På det sätt Juholt blev behandlad av sina egna är inget trevligt inslag i s-historiken.
Vi får hoppas att Stefan Löfven mäktar att hålla den sortens agerande på mattan.