Nu anmäler ”Oskar” och hans bror Uppdrag Granskning till Granskningsnämnden för att programmet ”har förstört deras liv”. Att förneka är mänskligt, en försvarsmekanism vi tar till när verkligheten blir för tung att bära. En dysfunktionell familjs sätt att tackla en verklighet de inte klarar av.
Att se sig själv som offer istället för förövare är inte ovanligt. En familj som ser omgivningen som ond och inte kan se vad de själva åstadkommit behöver hjälp. Hur ska ”Oskar” kunna fungera efter avtjänat straff och hur ska vården hjälpa om familjen fortsätter att förneka och vägrar inse konsekvenserna av sitt agerande? Det är inte Uppdrag Granskning som förstört ”Oskars” och familjens liv. Det har han själv gjort med hjälp av sin egen familj och byinvånare som inte kunde eller ville se.
Att mobben nu vänder sitt hat mot familjen hjälper ingen. De har som Linneas mamma uttryckte det inte förstått någonting.
Tidigare inlägg
Några om samma sak: Svensson, Ola Möller, Kjellberg
Läs även andra bloggares åsikter om Bjästa, Uppdrag Granskning, förnekande, brott, samhälle, Intressant
Jag tycker att hela den här historien är så sorglig att jag bara vill gråta. Det Oskar och hans familj gjorde var fel, och även om det finns förklaringar finns det inget försvar till att göra som de gjorde, tycker jag.
Men det som mobben gör nu är inte rätt det heller. Och om det var någon som förstörde någons liv var det ju Oskar som förstörde sitt och flickornas liv, inte Uppdrag Granskning som förstörde hans.