Även avslut kan få knoppar att brista.

Det gör ont när knoppar brister skrev Karin Boye. En dikt som gav ord åt den känsla som tonårsförälskelsen väckte. Detsamma kan sägas om ett avslut.

Det är inte bara  vid starten det kan bli turbulent utan även vid ett avslut. Idag tänker jag inte på en förälskelse eller kärleksrelation utan på ett helt annat engagemang. Jag har varit på väg ett tag och börjar nu närma mig vägs ände.

Bertold Brecht sätter fingret på varför jag säger hit men inte längre:

  Lappen och rocken

[…]

Vi behöver inte bara lappen, vi behöver en helt ny rock.
Vi behöver inte bara en skiva, vi behöver brödkakan själv.
[…]

”bra! det är vad vi behöver, men vad har ni att komma med!?”
”bra! det är vad vi behöver, men vad har ni att komma med!?”

Efter valet 2014 fanns ett hopp om att de rödgröna skulle kunna åstadkomma en förändring och göra skillnad.  Ett solidariskt mer rättvist samhälle trodde jag var på väg. En naiv förhoppning så här i efterhand kan tyckas.

Det har lappats och lagats och visst har  livet gjorts lite lättare för några men någon radikalt ändrad färdväg finns inte i sikte. Miljöpartiet  sålde ut hjärtefrågor för att få fortsätta omfamningen med Stefan Löfven. Jonas Sjöstedt lät sig köpas för att få var med vid bordet. Oppositionsrollen försvann i ett handslag med statsministern som helst velat ta i hand med någon i Alliansen.

Mitt partipolitiska engagemang fick sig en törn.  När jag sedan märkte att  interndemokratin  på lokal nivå  gång efter annan reducerades till ett värdeladdat ord utan substans  började bubblan spricka. Ett eller ett par exempel kunde tjänat som exempel men inser att detta inte är rätt forum.  Nu stänger jag dörren och går vidare.

Kanske är det helt enkelt så att makt korrumperar och mandatperioden för vilken post det än må vara borde tidsbegränsas!?

Dag7 i #blogg100 2016

Illustration: Jeander

Läs även andra bloggares åsikter om interndemokrati, triangulering, vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemkraterna, ideolog, soldaritet, rättvisa, medmänsklighet, avslut, Bertold Brecht, #blogg100, politik