På spaning efter den vår som tvekar.
Aldrig har väl Karin Boyes dikt varit mer akuell än i år.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
En dikt som var min favorit under ungdomsåren.
I dag är det våren jag väntar på. Var är den? Minusgrader i natt och gassigt på dagen.Trots intensiv spaning med kameran i beredskap var detta allt jag fann under min promenad i Hisingsparken. En liten,liten krokus .
Torrt i markerna och kallt om natten lägger sordin på växtligheten, Kanske är det så att våren inte tvekar utan lagt sig i träda för att explodera i takt med att mina bihålor tillåter luftinsläpp igen.
Då när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar
En empatisk och solidarisk vår. Ja varför inte?
Foto: Annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om vår, våren, Karin Boye, bihåleinflammation, vårtecken, hisingspaken, , #blogg100