Ordkriget mellan Peter Englund, och Björn Ranelid börjar likna en såpa och pryder kvällspressens förstasidor.
Björn Ranelids motivering att delta i Let`s Dance tycks vara det som triggat igång Peter Englunds förolämpning.
Det är min plikt att vara där folket är, det var Vilhelm Moberg och Ivar Lo. Jag sitter inte i Akademien och gömmer mig och är känd för en promille av Sveriges befolkning. Du ska fråga dem i stället varför de inte är ute bland folket. Det är en folkbildarinsats, Ranelid i Expressen.
På sin blogg svarar Peter Englund med en rak höger
Noterar att Björn Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.
Egentligen är detta en ren pseudodiskussion om det inte vore för att Peter Englund är en av de arton i Svenska Akademin och driver sin blogg enligt egen utsago i egenskap av att vara ständig sekreterare i Svenska Akademien. Ett tragiskt och ovärdigt kulturbråk skriver Alex Schulman.
Björn Ranelid har jag aldrig läst något av. En bok av Peter Englund finns i min bokhylla. Ärligt talat orkade jag aldrig ta mig igenom Ofredens år som är titeln på den boken. Men det hör ju knappast till saken.
Rosemari på Kulturbloggen sätter fingret på den ömma punkten
Det handlar om att Ranelid uttryckte glädje över att dansa och Englund var njugg och missunnsam.
Dessutom kanske det också handlar om att en del människor är fast i illusioner om att det skulle finnas finare kultur och att kultur skulle vara åtskilt från det kroppsliga. Allt hör ihop och dans är också kultur.
Läs även andra bloggares åsikter om björn ranelid, peter englund,
Finkulturens mobbningstendenser as usual!
Oj OJ OJ !!!!! Vem har största hinken o spaden i sandlådan!!! Ska detta kallas kultur?????? SORGLIGT. Heja Kerstin Ekman. Du hade tidiga ögon för den självbelåtna akademin!!!!
Om det är någon som är självgod och självbelåten i denna värld så är det Ranelid och inte Englund…! Ranelids krav på folklighet och respekt för dålig smak är påfallande – liksom allt förakt för dem som är bildade och har en mer differentierad världsbild än de barnsliga svenskar som i allt större utsträckning tar plats och kräver uppmärksamhet. Läs Englund och begrunda. Varför inte hans text om gråtens historia eller om besöket i benhuset i närheten av Verdun? Det är en av våra största berättare som fattar pennan, och hans ärende är viktigt. Sandlådan som man här talar om ägs av masskulturen och fenomen som förnedrings-tv, idol och annat som går hem i stugorna.
Hear, hear!
De där två herrarna är kvar i sandlådan.
Ranelids fixering vid kroppen börjar bli tjatig. Senaste var att man inte kunde skriva om man inte höll kroppen i form. De som drack och rökte kunde inte författa god litteratur. Inte för att man ska glorifiera alkohol och tobak men har någon hört talas om Hemingway, O’Neill, Faulkner, Steinbeck, Tikkanen … Inte var det motion de var mest kända för