Ribban höjs under satirens mantel.

Får man och bör man säga vad man vill i satirens namn?

Per Gudmundsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet kände sig hotad av en politisk satirtext publicerad i Galagos majnummer.  Texten går i satirens namn till attack mot såväl regeringen som Timbro och Per Gudmundsson.  Gudmundsson tog illa vid sig och anmälde Galago för olaga hot. JK som tog emot anmälan la ärendet åt sidan med motiveringen om att det rör sig om satir

Den anmälda krönikan är uppenbarligen avsedd att utgöra satir. Det ligger i satirens natur att dess uttryck ofta är obehagliga och ibland stötande, något som kan fordras för att satiren ska ha avsedd effekt. Formuleringarna är visserligen tillspetsade men kan inte uppfattas som allvarligt menade utan mer som ett polemiskt inlägg i en pågående debatt. Enligt Justitiekanslerns mening kan uttalandena inte anses ägnade att framkalla allvarlig fruktan hos den hotade och utgör därför inte olaga hot. Krönikan kan inte heller anses innefatta något annat tryckfrihetsbrott.(medievärlden)

Per Gudmundssons texter i på ledarsidan i Svenska Dagbladet uppfattas av många som stötande. Själv har jag reagerat på att en av Sveriges största tidningar tillåter publicering av texter som har svårt att hålla balansen och som har en så stark främlingsfientlig ton. Om Du värnar människors lika värde är det lätt att låta sig provoceras.

Händelsen har två sidor.

Det handlar om yttrandefriheten som de facto har begränsningar. Olaga hot och ärekränkning är några av undantagen. När det gäller satir höjs ribban. Frågan är om Gudmundsson känner skillnad på satir och andra texter.  Gudmundssons egna texter kan mycket väl uppfattas som hotfulla av de som drabbas av dem. Frågan är vad de texterna säger om ledarsidans rätta ansikte.

Att på grund av detta i satirens namn utdela dödshot är  inte min kulör. Det är ett alltför billigt trick som oftast slår tillbaks och därmed missar sitt syfte.

Erik Grelsson gillar inte heller satiren i Galago och menar att den fördunklar debatten.

Svensson är av annan mening och menar att politisk satir är ett utmärkt vapen och att Gudmundsson överreagerar och att Elin Grelssons medelklassvärderingar inte ska sätta norm:

Men nog ska folk ha rätt att uttrycka sig så i en satir utan att någon får spatt och utan att någon utnämner sig själv till väktare av den goda smaken.

Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson har bloggat om att JK inte tar hotet på allvar:

Själv har jag kanske också överreagerat då jag till sist tröttnade på Gudmundssons utfall på ledarsidan och helt frankt sa upp prenumerationen på Svenska Dagbladet både den i pappersformat och den i iPaden.

Media: EX, GP, DN, Clarté,
Läs även andra bloggares åsikter om Per Gudmundsson, Galago, Svenska Dagbladet, främlingsfientlighet, satir, yttrandefrihet, politik, samhälle