Väljer en av mina favoriter som avslut på #blogg100.
Det är märkligt med musik. Känslan som väcks när man lyssnar kan vara sprungen ur en händelse som associerats med musiken . I dag en händelse för länge sedan glömd.
Med lite tur kan minnesspåren leta sig tillbaks till det som en gång var. Nyckeln är att våga ta tag i de tankar som snabbt flyktar förbi när känslan väcks till liv av musiken. Det kan bli en spännande resa bakåt i tiden och in i det som gömts och glömts.
Varför ”The promised land” är en av mina ”all time fave” behåller jag för mig själv.
Men ett är säkert och det är att man behöver inte vara sosse för atlt gilla Bruce Springsteen.
Bruce Springsteen på Friends Arena i Stockholm
Läs även andra bloggares åsikter om Bruce Springsteen, #blogg100