Anna med den sammetslena djupa rösten gick direkt till Globen. Mest förvånad blev hon själv. Men gitarren var tog den vägen. Den försvann som i ett trollslag.
Som väntat var det Peter Jöback som gjorde Anna sällskap till Globen. Vilken röst han har Jöback och så läcker men ack så tråkig låt. En svår låt som kanske växer när man hört den några gånger. Men knappast en låt som går hem i Oslo.
Kan någon förklara för mig hur P W tog sig vidare till andra chansen? Någon retrovåg från 70-talet som jag missat? Och hur tänker folk egentligen när de röstar på ” Idiot”?
Efter sista delfinalen så vidhåller jag att Melodifestivalen har blivit ett spektakel med för stor kostym.
Musikfestival i bästsoffan
Melodifestival som blev #melfest.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, Anna Bergendahl, Peter Jöback, musik, kultur
Jag håller med. Fattar inte hur dessa låtar , de som vann alltså, blev röstade på alls. Urtråkiga!