En spännande teatersäsong väntar under hösten och våren på Göteborgs stadsteater.
Flera föreställningar lockar och några har vi redan bokat in. Hade tänkt att hoppa över klassikerna men när jag fick chansen att se generalrepetitionen av Fröken Julie kunda jag inte motstå frestelsen. Det ångrar jag inte!
Fredrik Evers, Emilie Strandberg och regissören Emil Graffman presenterade Fröken Julie vid presskonferensen i maj.
Nina Zanjani gjorde en strålande rolltolkning av Frökens Juies längtan, passion och tvehågsenhet.
Fredrik Evers i rollen som Jean tyckte jag spontant illa om. Ett gott tecken på en bra rollprestation där han villigt tog för sig av förbjuden frukt för att sedan trampa sönder den under skosulan.
Kristin, kokerskan spelad av Emelie Strandberg trollades så skickligt bort av Fröken Julie och Jean att jag som åskådare upplevde henne som mer eller mindre osynlig.En person att inte ta notis om trots att det var hon som stod med båda fötterna på jorden och utstrålade trygghet och förnuft.
Det var en föreställning som gav många associationer till vår samtid om klass, kön, tabubelagda relationer och maktkamp. För mig blev parallellerna med vad som utspelats runt Lundsbergsskandalen så tydliga. Klassföraktet och klasshatet som poppat upp på ömse sidor och skymt problemets kärna -att barn och ungdomar far illa.
En timme och fyrtio minuter varade föreställningen. Det strindbergska kammarspelet gav mersmak. Vem vet, det blir kanske en och annan klassiker under årets teatersäsong trots allt.
Foto: Annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om fröken julie, göteborgs stadsteater, göteborg, klass, kön, maktkamp